Jag läser om Paris, jag läser om Nice, jag läser om Orlando, jag läser om Stockholm, jag läser om Madrid, jag läser om Irak, jag läser om Afghanistan, jag läser om Indien, jag läser om Oslo och Utöya, jag läser om Brussels, jag läser om Köpenhamn.
Jag läser varje dag om någonting där ute i verkligheten. Jag läser om hat och hån i tidningar, jag läser om hat och hån på fb. Jag läser om våld på och utanför fotbollsplanen, jag läser om fusk på idrotts arenan, jag läser om girighet och skattebrott, jag läser om giriga makthavare, både politiska och icke politiska.
Jag läser också om godhet och kärlek, jag läser om alla de som vill och försöker förändra, jag läser om de som står upp för vad de tror på, jag läser om de som måste betala ett högt pris för att de står upp för vad de tror på.
Varifrån kommer all denna ondska?
Varifrån kommer all denna godhet när vi visar vår medkänsla för alla som har det svårt och genomlever en kris? Varifrån kommer all vår medkänsla vi delar med oss när dessa terrordåd försiggår runt hörnet där vi bor?
Vi är i majoritet, det finns flera goda än onda människor.
Vet du vem jag är och vet jag vem du är? Känner jag min granne och dennes granne och dennes grannes granne? Bryr jag mig om min granne eller bryr jag mig bara om min granne när min granne har det svårt och framför allt när och om min granne utför ett illdåd?
Jag tycket nog att min granne var lite konstigt, min granne betedde sig lite udda, min granne var en ensam varg som inte hade några vänner – ingen jag kände till i alla fall – det var en konstig granne, men inte trodde jag att min granne skulle kunna utföra detta terrordåd. Grannen ville vara för sig själv, grannen var alltid hövlig, grannen hälsade alltid, grannen hälsade aldrig, grannen var en enstöring med få vänner.
Jag försökte inte ta kontakt med min granne, jag tror inte att min granne ville ha kontakt med mig eller någon annan granne, det verkade så i alla fall, att min granne bara ville vara för sig själv. Så jag lät min granne bara vara min granne. Men att min granne skulles kunna utföra denna terror akt? Vem skulle väl kunna tro det? Ingen annan i mitt område gjorde det, vi alla hade samma förutsättningar i livet, vi kom alla från samma område, ingen av oss var rika och ingen av oss var direkt fattiga. Många hade det mycket svårare än både min granne och jag.
Så varför gjorde just min granne detta? – tänk om jag hade kontaktat min granne, bjudet in min granne i gemenskapen samman med alla mina andra grannar som också hade samma bakgrund som jag och kanske även samma bakgrund som min något udda granne. Min udda granne, som jag inte kände och heller aldrig hade försökt lära känna. Kanske kunde min udda granne lära sig lite om mig och mina andra grannar som inte alls hade dessa tankar och idéer som min udda granne hade.
Bryr vi oss för lite om varandra?
Kan vi förhindra dessa människor att utföra dessa illdåd?
Kan jag som privat person göra något?
Kan bara våra folkvalda politiker göra något?
Kan andra makthavare i samhället göra något för att förhindra detta?
Det är lätt att kritisera, känna avsky för vad som händer och vad som har hänt. Jag mår dåligt, jag känner avsky, jag tänker på alla dessa offer, alla de som avlider, alla de som har skadats både fysiskt och psykiskt. Alla dessa människor som måste sörja sina anhörige, sina vänner, sina grannar, alla de som måste bära med sig sin sorg och sina skador resten av livet.
Jag känner avsky.
Kan jag göra något, kan vi tillsammans göra något?
Jag har bara frågor, frågor och åter frågor.
Jag hittar inga svar.
Vad kan jag göra?
Majoriteten av oss är goda.
Jag funderar 