Sommaren är här , midsommar är passerad och vi väntar på den efterlängtade högsommaren, den kommer som regel någon gång i juli eller kanske augusti, ingen vet, den kanske inte alls kommer i år. Men visst kommer den, den beter sig bara inte alltid som vi vill. Högsommaren måste inte vara het, solig och molnfri, den kan vara som den är just idag.
Jovisst, högsommaren kommer alltid, den tillfredställer bara inte alltid våran förväntningar. Vi kanske har för stora förväntningar på det mesta här i livet, de största förväntningarna har vi kanske på det vi inte alls kan påverka eller förändra. Vi har kanske för höga krav på livet och våra medmänniskor, vi har kanske högre krav på alla andra än på oss själva. Många säger nog att de har för stora krav och förväntningar på sig själva. Inte vet väl jag vilka krav och förväntningar du har på dig själv och livet. Det kanske är en personlig sak som du behåller för dig själv. Många är duktiga på att inte behålla det för sig själv. Inte vet väl jag vad som är rätt eller fel.
Sommaren är här med eller utan förväntad värme och moln på himlen och nu när juli månad tickar på vet vi även att där framme i horisonten ligger hösten och väntar. Men inte skall jag vara negativ och säga att det har vänt nu, det blir åter kortare dagar och längre nätter. Nej, det skall och vill jag inte, jag har ju en rätt så positiv syn på både livet och i viss mån mänskligheten. Men vad spelar det för roll egentligen, snart sitter vi kanske och beklagar oss över hettan och att vi inte kan sova om natten på grund av värmen.Vi är ju rätt så ombytliga när det handlar om detta tema.
Vädret tar jag numera som det kommer, annars var det förr, annars var det i min barndom då det alltid var sol och värme och aldrig regn. Ja, det är så jag minns det, inte kan jag väl misstaga mig om det. Somrarna då vi sprang halvnakna hela sommarlovet och var helnöjda vid skolstarten efter en fantastisk lång och solig sommar.
Minnen dyker upp på mina promenader, minnen hjälper mig att leva och ta vara på det jag har idag, minnen om det förflutna, tristessen i nuet och hoppet om framtiden. Det sägs att sorgen kan döda, det sägs att många sörjande avlider ett par år efter den man sörjer. Jag tror att det kan vara så, jag vill inte vara en av dem, jag tror bara att det kan vara så. Sorgen är brutal och egensinnig, hänsynslös, sorgen kan bli ens värsta fiende, sorgen är även ett sätt att minnas, det går inte alltid att styra sorgen, sorgen måste få ta sin tid.
Tiden läker inte alla sår, tiden hjälper oss att leva med sorgen och längtan, tiden läker inget, tiden hjälper oss bara att se mera nyktert på tillvaron. Det gäller att använda tiden till något positivt, tiden stannar inte upp hur mycket vi än önskar, tiden har inga känslor eller betänkligheter, tiden finns här för oss alla. Tiden stressar oss, tiden räcker inte till, jo, tiden räcker visst till, vi människor vill försöka anpassa tiden till sig själv, men det går nog inte, vi måsta anpassa oss till den tiden vi har.
Vi stressar vidare, vi stannar inte upp och funderar över livet, vart är jag på väg, vad vill jag med mitt liv, vad kan jag själv ändra på i mitt liv, andras liv kan jag inte ändra på, jag kan bara ändra mitt eget liv, jag vill ta vara på mitt liv, jag vill styra mitt liv och det är jo inte alltid så lätt.
Men sommaren rullar på, solen skiner och det är kallt, det känns kallare än förra sommaren, meteorologen på teve vet säkert, men vad spelar det för roll om det är kallare än förra sommaren eller inte. Högsommaren är här för att stanna några veckor med eller utan värmen. Men det blir nog bättre, det brukar alltid vara någon vecka eller två med riktig tropisk värme och de som klagar över kylan idag vill klaga över hettan då.
Jag drömmer mig tillbaka till min barndoms sommar då meteorologen inte behövde berätta för mig hur förra sommaren var – mina barndomssomrar var alltid varma och soliga.
******
”Jag vill tacka alla ni som har läst och kommenterat mina inlägg. Ni skall veta att det hjälper, det hjälper oerhörd mycket att någon bryr sig om det jag skriver om min avlidna hustru Anita, det hjälper mig personligen mitt i den ändlösa sorgen jag känner just nu, det hjälper mig att skriva om det. Jag har svårt att se något ljus i tunneln idag, men jag vet att imorgon kommer ljuset och tron på livet tillbaka. Jag har läst om det och jag vet att det gäller även för min del.”
”Ta hand om varandra, ingen annan gör det för dig. Säg till dina nära och kära att du tycker om dem.”
Jag funderar 