Facebook

Jag har varit en passiv fb användare under en längre tid, jag har bara använt fb till att gratulera mina fb vänner som från början bara bestod av närmsta familjen. Senaste halvår testade jag att lägga till några andra vänner och plötsligt efter ett par/tre dagar hade jag gott över hundra vänner. Nja, kanske inte riktiga vänner, kanske mera bekanta som jag både haft som arbetskolleger och bekanta i det övriga samhället. Vem jag anser som mina riktiga vänner får jag väl behålla för mig själv, utan att ha sagt att de som inte är mina riktiga vänner är sämre av det skälet. Nog om det.

Jag upptäcker snabbt att många av mina fb vänner berättar mycket om sig själva på både gott och ont. De flesta berättar om sina dagliga upplevelser och om sin fämil och det värmer gott i en annars så kall vardag med krig och elände runt omkring i världen. Uppskattar också de många humoristiska upplevelser och historier som de delar med sig.  Jag har nog själv också försökt vara lite humoristisk av mig i mer eller mindre lyckad slag. Man gör ju så gott man kan.

Jag har svårt att dela med mig av min vardag som många andra gör, alla ni som har telefonen i högsta beredskap och visar och berättar för oss andra vad ni gör just nu och vart ni är på väg. Kul att andra kan och vill dela med sig av sitt dagliga liv. Tidigare hade man ju bara ett vykort eller ett brev som skickades till vänner och familj. Även här hade jag svårt att anpassa mig. Tyckte det var roligt att motta brev och vykort, men var dålig på att skicka och berätta om mig själv.

Jag har genom Facebook nu haft möjligheter att både behålla och kommunicera med vänner på den andra sidan jordklotet och det skulle jag aldrig kunna göra utan fb. Brev och vykort har som sagt aldrig varit min starka sida. Det är svårt att inte besvara en epost eller en fb kommentar riktad till en själv. Svårt är det väl kanske inte, men jag blir ju hela tiden påmind om jag inte har besvarat en förfrågan eller struntat i en kommentar. Ett vanligt brev var enklare att bara slänga bort eller kanske bara låtsas som ingenting. Jo, detta kan man ju även göra med epost och kommentarer på fb. Men hur som helst kan jag efter ett halvår med 150 vänner förstå att det har ett värde.

Sociala medier används mer och mer av de flesta. Det har blivit ett sätt att kommunicera med varandra. Använder man sig av sociala medier, beskriver man inte bara vad man gör i det dagliga livet. Man beskriver också vem man är. Man lämnar ut sig själv på många sätt som man kanske inte tänker så mycket på. Det blir så lätt att tycka till om olika saker utan att behöva ta ansvar för vad man tycker.

Alla mina enkla klichéer fick plötsligt ingen bäring, allt vad jag gjorde eller tyckte fick en annan innebörd, allt hade ett sammanhang och det blev plötsligt rätt så komplicerat. Jag kunde inte fly från mina dåliga argument. Det var alltid någon annan som argumenterade mot mina argument och jag upptäckte att mina gamla argument som gällde innan jag blev politisk aktiv inte var så bra genomtänkta trots allt. Usch, vad jobbigt det blev. Meningen var ju inte att jag skulle behöva både tänka och argumentera för min sak. Jag ville ju bara att alla andra skulle tänka som jag, för då blev det säkert bra.

Som ung blev jag fostrat i både diskussionsteknik och politiskt arbete. Många hårda och långa diskussioner hade vi runt frukostbordet och middagsbordet, vardag som helg. Jag fick lära mig att argumentera för min sak, fick aldrig bara tycka till utan att förklara varför och när allt, enligt en 15/16 åring var fel i samhället, fick jag veta att då kunde jag engagera mig politisk och vara med att påverka samhället i den riktning jag ville. Så gjorde jag och upptäckte tyvärr at det inte var så jävligt enkelt längre.

Men så blev det bevisligen inte.

Mina upplyftande diskussioner där hemma hos mina föräldrar och mina upplevelser i politiska ungdoms organisationer lärde mig att argumentera för min sak och inte bara tycka. Tycka kan alla, argumentera för sin sak är svårare.

Med Facebook har argumentationen blivit en bristvara. Man gömmer sig bakom vad andra tycker. Några personer har baserat hela sitt Facebook liv med att visa vad någon annan tycker och lägger ut det ena efter det andra i en strid ström. Direkta person angrepp på sina politiska motståndare utan en tanke på att dessa politiker är vanliga människor som du och jag. Oavsett färg på politiken är det människor som argumenterar för sin sak och som vill göra en skillnad i samhället.

De vet att om de vill påverka, kan de inte alltid få rätt, de måste kompromissa en hel del och även sätta sina egna åsikter åt siden för att få fram det näst bästa. Det gäller alla de politiska partier jag känner till i Riksdagen. Många politiker möts idag med hot och hån, framför allt av människor som aldrig har lyft ett finger för att medverka i ett politiskt klimat. Sedan kan jag hålla med många och andra inte, men vad har väl det med saken att göra.

Många har sagt till mig att – om jag skulle bli politiker skulle jag bli för obekväm – men så är ju inte fallet. Om du skulle bli politiker, skulle du förmodligen fått en helt annan insikt och ändrat en hel del av dina åsikter. Det samma gäller även inom fackföreningar, ledarskap, idrottsorganisationer. De som gapar och skriker högst är nästan alltid de som inte aktivt engagerar sig. Det är alltid lättare att tycka till på fb genom att visa vad en annan tycker. Då behöver man inte argumentera.

Tyvärr är det de som hörs mest och får en massa ”likes” på fb. Demokrati handlar om engagemang och aktivt deltagande. Person angrepp bidrar sällan till något positivt. För min del handlar det om att göra skillnad. Det var därför jag blev politisk aktiv i min ungdom och det var därför jag ville bli ledare inom mitt yrke. Var jag en bra eller dålig ungdomspolitiker eller chef på mitt jobb? Jag gjorde vad jag trodde var rätt och det var för andra inte rätt. Så är det alltid och inget är fel med det.

Men FACEBOOK politiker vill jag aldrig bli.

I dag ( 16 juni-2016) blev en engelsk politiker mördad i England. Hon deltog i det politiska livet därför att hon ville göra skillnad och vara med att påverka samhället.
Priset blev högt.