England/Brexit

England/Brexit, published on fb 26 jun2016//AL

Det var en gång då gud var en engelsman, då himmelrikets härskaror utgjordes av generaler, amiraler, bankirer och ingenjörer och då Britannia härskade över världens hav. Den tiden är inte fjärran. Imperiet var som störst under mellankrigstiden, en koloss. Andligt lever den ännu i högönsklig välmåga här och var. Se bara på cricket, omhuldat överallt där brittiska kolonialtrupper har dragit fram, från Västindien till Afghanistan.

Engelsmän brukar vara väldigt stolta över sin historia. De gav oss parlament och de skapade världens största Imperium där solen aldrig gick ner. De var med på den vinnande sidan i två världskrig och de var med och besegrade Napoleon. Det som engelsmän inte lika gärna talar om är de folkmord som de ställt till med under historiens gång och jag har full förståelse för att man inte vill diskutera sådana saker. Dock så blir det ganska så vidrigt när de påstår sig stå för allt som är gott och rätt i världen, men de verkar inte ha någon bra koll på vad de utsatt sina kolonier för. Men å andra sidan de som utsattes för deras grymhet var ju bara foreigners.

Lagom till Midsommar väljer alltså det stolta engelska folket att lämna EU. Skall jag klandra dem eller skall berömma dem? Vet inte, har ingen som helst aning om det var rätt eller fel att rösta som de gjorde. Det vet bara de som röstade mot EU. De som röstade för EU måste därför bara rätta sig efter det demokratiska beslut. Det samma gäller om det demokratiska beslutet hade varit tvärt om. Det är ju så demokratin fungerar. Och inget fel med det. Hur kan väl jag veta om det var fel eller rätt beslut när jag inte ens var med i omröstningen. Det var ju inte resten av världen heller. Ingen andra än engelskmän var med i denna omröstning och de valde att lämna EU. Det är alltid lättare att veta vad andra skulle ha gjort, så också i detta fall. Sedan kan man alltid ha åsikter om det och det verkar bli så även i detta fall.

Många analyser kommer nu att göras och vad jag har förstått kommer det att båda bli en katastrof eller ränt ut sagt bra för EU och likadant för England. Det beror på vilken tidning eller politisk reporter eller politiker man lyssnar på. Själv har har jag inga som helst förutsättningar att sätta mig in vad som är bra eller dåligt för England eller om det var bra eller dåligt för Europa och om det var bra eller dåligt för resten av världen. Hur kan jag veta det?

Men på något vis kan väl både du och jag, finansmarknaden, industrin och vem det nu måsta vara, påverka konsekvenserna för beslutet. Vill jag eller vi att aktiemarknaden skall kollapsa efter detta beslut, gör den det. Det är ju inte BREXIT som bestämmer det, det beror på hur jag och alla de andra aktörer på marknaden agerar. Kanske inte så mycket just jag, men jag är en liten del av marknaden som alla andra på marknaden. Är mitt önsketänkande tillsammans med alla andra att det skall gå käpprakt åt helvete, så gör det väl det. Ingen som helst tvivel om det. Marknaden, vem nu det är, har aldrig varit den mest logisk tänkande person/institution/organisation som jag känner till. Sedan har jag ju full förståelse för de företag och människor som kommer att drabbas negativt av detta beslut.

Men det hela kommer att gå över. Världen stannar inte för att 50 miljoner människor vill gå sin egen väg. Andra kommer kanske att vilja följa efter, vad vet väl jag. Det skall var och en få bestämma.

Och det har nog engelsmännen alltid gjort. De har alltid känt sig lite bättre och annorlunda än oss andra. De har alltid varit bäst i fotboll, haft den bästa krigsmakten i världen, de har alltid vetat vad som är bäst även för alla andra. Så tänker kanske även vi här hemma, ja inte om England, men om oss själva. Vi tror kanske inte att vi är bäst i fotboll, men vad spelar det för roll. Huvudsaken är att vi själva tror eller inte tror på det. Se bara på engelskmännen, de vann VM i fotboll 1966, (tror jag det var och det var på hemmaplan) och de tror fortfarande att de är bäst i världen i fotboll efter den bragden. Det är numera 50 år sedan. Det gäller att inte glömma sin storhet. Engelsmän tittar mycket bakåt och kanske även lite framåt för att visa en positiv attityd. Det spelar väl ingen roll om man är bäst eller inte. Tron på det är det viktigaste och det kommer man långt på. Ja kanske inte att bli värdemästare i fotboll, men just det att övertyga sig själva att man är bäst i fotboll även om man inte är bäst. Vi är bäst, därmed basta! We are still the champions!

Har under 3 års tid bott i England och hade under den tiden många goda och kära vänner där över. Älskade att diskutera med dem och framför allt i teman som jag behärskade. Jag var guide i London och gjorde guidade turer även till andra delar av England. Under dessa år som guide fick man vara hyfsat påläst och vara beredd på att det satt andra och förmodligen mera pålästa personer än jag i bussen, vilket gjorde att jag blev ännu mera påläst.

Men under mina drygt tre år i London fick jag snart lära mig att det fanns två typer människor på jorden, engelsmän och foreigners. Foreigners var de som inte var engelsmän och engelsmän var de som inte var foreigners. Enkelt och kristallklart. Det var ju inget jag kunde argumentera mot, jag var ju en foreigner och hade inga intellektuella förutsättningar för ett vettigt motargument. Många av mina engelska vänner reste till delar av det europeiska kontinent och kom tillbaka och berättade om sin resa. Ja, de berättade visserligen inte så mycket om fransmän, spanjorer, italienare, skandinaver som vi andra berättar om. De berättade om alla foreigners de hade träffat och inte nog med det, de pratade inte ens engelska, så de kunde inte förstå vad de sa och på så vis kommunicera med dem på ett civiliserad sätt. Och de körde bil på fel sida av vägen. Men för all del detta gäller ju inte bara foreigners i Europa.

Under en resa till Kina för några år sedan lyssnade jag på ett samtal mellan två engelska par. De satt på en restaurang och det samma gjorde jag. Jag satt vid ett bord bredvid dessa två par och det var ju inte så att jag försökte lyssna på vad de sa. Det skulle inte falla mig in. Men de satt där de satt och jag satt där jag satt. Hade jag sagt något skulle de också ha hört vad jag sa. De hörde inte vad jag tänkte och lika bra var väl det. Men jag satt där helt ensam vid mitt bort och sa ingenting och de som satt vid bordet bredvid sa mycket. Det var rent praktisk omöjligt att inte lyssna på vad de sa. Foreigner som jag var, ville jag lära mig mera engelska och engelsk beteende och därför insåg jag att detta var ett bra tillfälle. De berättade om allt möjligt och även om de problem de upplevde i Kina. Ett av dessa lite större problem var att dessa kineser inte talade engelska så de kunde kommunicera med dem. Det var svårt att göra sig förstådda och det kan man ju förstå och hålla med om. Man vill ju gärna kommunicera med folk när man är ute och reser. Men nu försökte jag lägga mig i deras samtal. Jag satt ju där helt ensam och hade inte använt min röst på flera dagar, kändes det som. Jag berättade om mitt största problem i Kina och det var att jag inte kunde prata kinesiska så jag kunde kommunicera med dem. De bara tittade dumt på mig och i sina tankar idiotförklarade mig. Jag var ju bara en foreigner som inte förstod bättre. Jag måste väl begripa att kineserna måste lära sig engelska så det gick att kommunicera med dem. Alla kunde ju inte lära sig kinesiska. Dessutom var ju det kinesiska språket väldigt svårt att lära sig. Jag försökte lite skämtsamt säga att det kanske inte var så jättesvårt med tanke på att var 1,4 miljarder kineser som redan pratade kinesiska. Många av den var barn, så det kunde ju inta vara omöjligt.

Jag betalde min nota och lämnade restaurangen för att försöka lära mig några kinesiska ord.

Demokrati är viktigt även i England. England styrde Hongkong i ett par hundra år och de skulle enligt avtal lämna Hongkong över till Kina. Lagom till detta skulle man därför göra Hong Kong demokratisk med allmänna val. Det var ju sympatiskt drag och jag undrade i min ensamhet om det även var ett politiskt drag. Nej, så får jag inte tänka. Det tar lång tid att förbereda ett folk för demokrati, i det här fallet tog det ca 200 år, lagom när kina skulle ta över makten. Och sedan har man kritiserat det nya styret för det odemokratiska sätt att styra Hong Kong.

Lättare skulle det bli på Falklandsöarna där de skulle ha en folkomröstning om öarna skulle tillhöra England eller Argentina. Öborna valde England. (med tanke på att det i stort sätt bara bor inplacerade engelsmän där, var det kanske inte så överraskade) Men ett fritt demokratiskt val var det och när Argentina anföll Falklandsöarna skickade England halva sin arme dit för att försvara demokratin.

Svårare blev det i Indian. Det var för få engelsmän som bodde där för att man skulle anordna en folkomröstning om Indien skulle tillhöra England eller om Indien skulle vara självständigt. En del indier hade ju sedan tidigare inte helt förstått att guds arme var den starkaste och mest rättvisa på jorden och fick därmed lämna guds rike ofrivilligt på jorden. De försvann nästan lika snabbt som de dök upp, uppviglare och enligt dagens synsätt terrorister. Sätta sig upp mot övermakten hade sitt pris. En del fick möjligheten att arbeta för engelska besättningar / företag i andra delar av kolonierna. De var ju redan då rätt så billig arbetskraft. De fick ett erbjudande de inte kunde tacka nej till. Ja, demokrati är viktigt. Alla hade minst två alternativ. Följ guds utvalde eller dö. Många valde det första alternativ och allt för många valde alternativ två. Val och val, det var kanske inte alltid så att de valde det ena eller det andra, det blev så i alla fall.

Men det var ju även element i England som inte rättade sig hundra procent till Guds regering, kungahus och adeln. Vad skulle man göra med dem? De var ju inte foreigners. Lösningen var AUSTRALIEN. Släng er i väggen Alcatraz och andra fängelseöar. Vem flyr och simmar hem från Australien? Det tog månader att segla dit och det skulle ta tre månsår att simma därifrån och hem. Med andra ord den perfekta final solution på det problemet. Här var det bara en del Aboriginer som var bosatte och de hade bara primitiva vapen, inga kulsprutor, kanoner eller andra eldvapen som de kunde försvara sig med och de försvann snabbt genom naturlig avgång som det så vackert kan heta. Ja nu var det väl inte bara den engelska armen som hade skuld för detta. De nya bosättarna skulle ju så smått bosätta sig där och även livnära sig och sto man så i vägen fick man betala dyrt med livet som insats. Men alla Aboriginer försvann ju inte. Många finns kvar och slåss fortfarande för sina rättigheter.

Historien om dessa fantastiska engelsmän kan bli hur lång som helst. De härskade över stora delar av världen. Ett så litet land kunde omöjligen behärska ett så väldigt imperium i längden. Att det trots allt fungerade under en tid berodde på militär överlägsenhet. Afrikaner och asiater saknade kulsprutor. När koloniernas befolkning väl insåg sin numerära styrka och införskaffade de nödvändiga vapnen var imperiets saga slut.

”// Dessutom var kolonierna för dyra. Efter andra världskriget fanns varken pengar eller folkvilja till att hålla dem kvar. I Asien retirerade britterna från sina positioner på 1940-talet, i Afrika på 1950-talet. Sedan gick det snabbt utför. I dag återstår endast Gibraltar samt ett antal öar, för små och för svaga för att kunna fungera som självständiga stater.
Men imperiet lever, om än inte i form av röda territoriefläckar på kartan. Ingen som åker till London kan undgå att lägga märke till hur invandrare från kolonierna sätter sin prägel på folklivet. När det spelas rugby och cricket på elitnivå är det nästan bara folk från imperiet som deltar.
När dagens britter producerar TV-serier och filmer fastnar de påfallande ofta för sin stormaktstid – se bara på Forsyte­sagan, Juvelen i kronan, Stolthet och fördom, En förlorad värld, med flera – och eftersom vi svenskar är så förtjusta i brittisk TV, har imperiet därigenom kommit att bli en del även av vårt historiska medvetande.
Jag får samma blandade känslor när jag går på de stora museerna i London – British Museum, Victoria and Albert Museum, och alla de andra; levande monument över imperiets formidabla skaparkraft, girighet och ambition. Vetenskap och stöld på en och samma gång.
Det är lätt att fördöma imperiet som en politiskt inkorrekt dumhet, men det hjälps inte – i Londons museer kan jag inte låta bli att i några korta ögonblick inbilla mig att Gud fortfarande är engelsman.”//”//Dick Harrison 2006

Låt oss även hoppas att EU får sig en tankeställare. Om inte – kanske flera länder väljer samma väg som britterna. Allt byråkratiskt tänkande och förordningar som egentligen ingen vill ha förutom byråkraterna i Brussel. Det är inte bara britterna som har” fel” i sitt tänkande. Det kanske bara har sin logiska konsekvens.

Men som sagt Enland gjorde stora erövringar runt omkring i världen och är stolta över det. Men alla erövringar har sitt pris och tyvärr pratas det mindre om det.

ps..funderingar på två långa promenader midsommarafton/ midsommardagen 2016//AL