Min lilla blogg
Jag har nu haft en liten Blogg i någon vecka och skall väl här försöka recensera mig själv och samtidigt berätta lite om känslan att ha sin egen lille Blogg. Tanken hade ju funnits där ett tag, men aldrig skulle jag skapa en egen blogg utan att några av er pushade mig. Jag vet inte riktigt vilka ambitioner jag har, jag hade ju inte räknat med att jag skulle få ett par hundra tusen följare efter ett par dagar och så blev det ju heller inte. Nej, jag har en riktig trofast och hängiven följare och det är jag själv. Jag blev min trofaste följare redan efter första dagen och inte heller jag betygsätter några av mina inlägg. De flesta inläggen var ju också inlägg jag hade gjort redan på fb och där fått mycket positiv respons. Men några nya inlägg blev det också och flera lär det nog bli.
Men även om jag inte har massor av följare så har jag massor av människor där ute som läser vad jag skriver, så helt fel är det kanske inte. På fb kan det bli upp till 10 till femton personer som kommenterar eller likar. På min lilla blog kan jag även läsa hur många som har läst inlägget och då blir jag plötsligt både stolt och glad och framför allt får jag mer lust att fortsätta skriva några inlägg. Jag har haft ca 250 visningar fram tills idag och jag är lyrisk glad över det. Inte så många tycker andra, men det är ungefär 250 flera än jag själv hade trott skulle bry sig om vad jag skrev. Jag skriver ju trots allt bara om vad jag går och funderar över i mitt liv och inläggen är ofta lite längre äv vad som är brukligt i alla fall på fb.
Jag funderar väldigt mycket om dagarna och speciellt de senaste tre åren har jag kanske funderat alldeles för mycket och även grävt ner mig i mig själv. Jag har funderat över livet, mitt eget liv och andras liv, min frus liv och mina gamla föräldrars liv där hemma i Norge. De som numera behöver både omsorg och hjälp. Mina bröder i Norge gör ett fantastiskt jobb med det och själv sitter jag kvar i Sverige med ett extremt dåligt samvete över att jag inte gör mera för mina föräldrar i Norge. De är gamla nu och behöver extra omsorg.
Jag får inte riktigt till mitt liv just nu och jag vet heller inte riktigt hur jag skall få det att fungera för mig. Jag har många känslor fyllda med dåligt samvete för att jag inte riktigt räcker till. Jag vet att många har det likadant, inget är unikt. Många känslor, fulla av dåligt samvete. Jag klagar inte, jag har det egentligen väldigt bra. Vissa dagar och perioder är kanske inte fullt så bra. Vad är konstigt med det?
Det är normalt.
Detta avspeglas givetvis i allt vad jag skriver. Det går inte att skilja på mig själv, mina känslor och vad jag skriver. Andra kan det, men jag kan det inte eller jag vill det inte. Jag har även funderat mycket på religion, även om jag inte har någon gudatro eller tro på ett liv efter döden, innebär ju detta inte att jag inte funderar. Hur kan jag leva ett liv utan att tala om gud eller religion? Hela samhället, hela världen påverkas av religionen och hela min skolgång fick jag lära mig om religion. Så religionen är en del av mitt liv och min historia såväl som i ditt liv och historia antingen jag vill det eller inte. Jag vet också att när jag skriver om religion kan mina vänner plötsligt bli mina ovänner. Inte så att jag ogillar mina religiösa vänner, men jag upplever många gånger att det är OK att skriva vad som helst om sin gudatro men inte alltid lika OK som för min del att skriva om det motsatte. Som regel går det bra, men inte alltid. Jag vill aldrig såra någon eller förnedra någon om sin gudatro.
Tro aldrig det. Det var aldrig menings. Jag är medveten om problematiken.
Det är teman jag inte skall skriva om, det visste jag redan innan. Jag får ju lätt etiketter som vänster eller höger eller allt vad det nu kan vara. Men försök heller tänka som så att det bara jag, Asbjörn, som skriver, jag är ingen etikett, jag är den samma Asbjörn som skrev vad du tyckte om dagen innan. Svårare än så är det egentligen inte och dessutom måste ingen av oss tänka som alla andra. Själv får jag ju mera ut av ett inlägg jag inte helt håller med om än att bara gilla det jag redan visste och det som jag redan höll med om. Vad är vitsen med det? Vad har jag lärt mig ut av det? har jag lärt mig att jag tänker rätt bara därför att en annan person tänker likadant? Nej, inte för mig.
Jag vet att det finns teman jag borde undvika, men jag gör det inte. Jag blir väldigt glad när jag via min lilla blog kan se att ett femtiotal tal har läst mitt inlägg som väldigt många kanske inte gillar, men de har läst det!
Jag vill inte begära mer.
Jag skriver även några inlägg på engelska eller skall jag säga, jag försöker skriva på engelska. Det är svårare än jag trodde. Orsaken till att jag skriver några inlägg på engelska är att jag har en god del mycket goda vänner i Thailand, thailändare, fillippiner och någon frågade mig att även skriva något på engelska. Mina vänner i Thailand är mera religiösa än vad vi är vana med i Sverige. Jag känner Muslimer, jag känner Katoliker, jag känner Buddister, jag känner Sikher och de är alla mina mycket goda vänner. De vet vad jag står för och jag vet vad de står för. Några väldigt få ville inte respektera mig för vad jag står för och de lämnade mig. Jag blev väldigt ledsen för det. Men jag kan inte ändra min icke tro för att behålla en troende vän. Det var inte mitt val. Min tolerans för andras tro är stor. Men det betyder inte att jag inte kan skriva kritiska inlägg om religionen. Det kommer jag fortsätta med.
Men nog om religion.
Jag kan utläsa via min blogg att jag har läsare från USA, Canada, Finland, Italien, Irland, Thailand, Frankrike, Norge, Sverige. De tre sist nämna länderna kanske inte så konstigt då jag har en del bekanta som bor där. Jag kan inte läsa vem det är, så anonymitet är bra.
Jag har på något vis upptäckt en ny liten värld, jag har även upptäckt att skrivandet är den bästa terapi jag någonsin har upplevt. Jag måste även bjuda mycket på mig själv, öppna mig själv för omvärlden. Det kan vara extremt jobbigt att blotta sig själv. Jag har också skrivit inlägg som jag taget bort på direkten, de höll inte måttet, de var inte sakliga ( enligt mina mått)
Jag har taget bort dessa fantastiska ord som ”man” och ”vi” och ersatt dem med jag. Prova själv och upplev en helt annan betydelse av en mening.
Det är inte så många vi (jag) kan gömma oss (mig) bakom när man (jag) bara säger jag, därför att i slutändan är det jag som funderar och det är också därför min lilla blogg fick namnet jagfunderar.me
Jag funderar 