Vi, Man och Jag

Vem är vi och vem är man och vem är jag?

Vem jag är vet nog bara jag. Ingen vet bättre än jag vem jag är och jag vet kanske heller inte vem jag är till hundra procent. Du kan ha en uppfattning om mig, men du vet inte vem jag är.
Men du vet nog hyfsat bra vem jag menar när jag säger jag eller skriver jag.

Men vem är vi och vem är man?

Ser och hör det dagligen, men det är inte alltid så enkelt att veta vem dessa vi eller man är. Det är faktiskt förvirrande.
Vem är vi?

Vi är mer än bara en person, det är minst jag och en person till, min fru och jag eller kanske du och din fru eller man. Nej, du och din fru kan inte bli vi för min del. Men det är inte alltid entydigt. Du säger vi rätt så ofta och det samma säger jag. Du säger ofta vi när du kunde ha sagt jag, vilket du egentligen menar och borde ha sagt. Du vill ha sagt något till någon annan. Men varför säger du vi och inte jag?

Vi här i Sverige tycker att – vem är vi här i Sverige? Du har inte frågat mig eller någon annan här i Sverige om det du nu skall säga. Vi i Sverige betyder att Du tycker att – och att det kanske är någon mer än just du som tycker att någonting är rätt eller fel. Förmodligen är det något fel, för annars hade du inte skrivit om det. Vi i Sverige tycker  – följs sällan av något positivt. ( ett mycket subjektivt tyckande från min sida, även om jag vet att jag har rätt..)

Varför säger du och jag så ofta vi när vi egentligen menar jag. Vad eller vem vill du gömma dig bakom när du säger vi? –  ja inte bara du, jag gör samma sak, men kanske inte så ofta som du.

Vi, alltså min fru och jag, har köpt en ny soffa till lägenheten, den var röd och fin och dyr. Men varför säger min fru vi när det i själva verket var hon och bara hon som villa köpa denna förbannade soffan. Jag ville inte alls ha denna soffan, men jag gav efter därför att konsekvenserna kunde ha blivit rätt så negativa om jag skulle våga säga nej. Men framför allt, hade det hjälpt?

Vi köpte ny soffa.

Eller vi har köpt ny bil idag, alltså min fru och jag, när min fru i själva verket villa ha något helt annat än just en ny bil. Men bilen var fem år gammal och vi behövde byta ut den och om Vi inte gjorde det nu skulle det kosta många tusen kronor för reparationer etc. Jag hade förberett mig väl och kunde parera alla dåliga argument som min fru inte hade förberett sig på. Det blev en ny bil och det var Jag och inte Vi som hade bestämt så. Ja hon gick med på det till slut, men det var inte hennes vilja eller önskemål att Vi behövde en ny bil bara därför att just jag hade sätt denna nya, fantastiska bilen som vi inte behövde, i ett skyltfönster eller i någon motortidning. Så blev det att Vi köpte ny bil. Nästa dag på jobbet var det Jag som hade köpt ny bil.

Nej, min fru och jag har inte köpt ny soffa och vi har heller inte köpt ny bil. Det var bara ett dåligt exempel på hur Vi missbrukar ett svagt Vi. Jag har aldrig ägt en bil och det har inte vi heller.

Vi säger vi om så mycket istället för att säga jag om mycket mera. Har deltaget på många möten där vi gemensamt har fattat ett beslut, både positiva och negativa, där andra än vi skulle bli drabbade. Positiva beslut blir ofta till Jag när jag skall beskriva detta gemensamt fattade beslut till andra personal grupper. Ett negativt beslut kan ofta bli att Vi har fattat ett beslut, men att jag kanske inte höll med om beslutet. Om jag hade fått bestämma hade beslutet blivit annorlunda. Ok. Vi gömmer oss bakom ett negativt beslut och jag står upp för ett positivt beslut. Rimligt och logiskt. Nej, det är inte alltid så, men jag har hört och upplevt det ofta.

Jag försöker mer och mer att sluta använda orden vi och man, även om detta lilla inlägg kommer att bli ett gigantiskt undantag. Jag har gjort det en längre tid och vad jag säger och tycker får ofta en helt annan innebörd för min del. Jag måste förändra en del i det jag skriver och hur jag skriver när dessa två ord tas bort helt. Det är väl ok att skriva vi när det är min fru och jag eller om jag samtidigt förklarar vem vi är.

Många har väl deltaget på seminarier. Alla dessa seminarier med grupparbeten. Dessa hopplösa grupparbeten som aldrig leder till några resultat, grupparbeten som aldrig följs upp. Hur skall -man- annars få en hel dag att gå utan att – vi – har med ett grupparbete? Två dagars seminar betyder flera grupparbeten.

Grupp A består ut av 5 personer och dessa 5 personer skall presentera något i vi form till de andra fyra grupperna som också består av 5 personer i vardera grupp. Ledaren i gruppen älskar sin röst, älskar att presentera i vi form, nästan alltid samma person. En till två personer utöver ledaren tycker nästan likadant och ger med sig så att något kan presenteras i vi form, ytterligare en person tyckte väldigt mycket, men höll käften för att inte behöva presentera det som egentligen bara han tyckte och sedan femte man i gruppen som sket i allt. Han brydde sig inte om vad som hände. Han ville tillbaka till jobbet för att jobba eller så ville han bara hem. Han hade aldrig gillat dessa förbannade grupparbeten. Sedan presenterades vad Vi i grupp A hade kommet fram till.

Jo visst, vi i grupp A. Det var En enda person som hade fått med sig två andra för att överhuvudtaget komma fram till ett resultat som kunde presenteras och där en av de två som gav efter hela tiden pratade om helt andra saker därför att han tyckte att det var fel på uppgiften och frågeställningen. Vi skulle ha diskuterat hans idéer istället. Jo visst, vi i grupp A tycker så här.

Men det finns kanske inte så många andra alternativ än att säga vi i dessa sammanhang. Och grupparbeten är inte alltid fel. Men även här finns den egotrippade som beskriver vad vi i gruppen har kommet fram till i jag form.

Donald Trump säger JAG
Hillary Clinton säger Vi
Vad är skillnaden och vem är ärligast?
Jo, jag vet det var ett dåligt exempel.

Asbjörn säger Jag, men han kan inget annat.
Han har precis lärt sig att -man- inte kan säga jag, vi och man hur som helst.

Men när skall vi säga Vi?
Vi skall säga Vi när vi vet vem vi är och framför allt när det verkligen är vi. Och när vet vi det?

Men vad är då man? Jo, jag vet vad en man är, men jag vet inte vad man är.
Man blir inte klok på – vem blir inte klok på – ?

Lyssnade på norsk teve här om dagen. Hillary Clinton talade på sitt konvent och adresserade sig till alla flickor i USA som hade en dröm och trodde på en dröm och sa att allt var möjligt även som kvinna. Hon sa ” may be you will be the next one” att bli nästa kvinnlig president kandidat. Översättningen blev : och kanske just du blir nästeman –
Nästeman till vad då? Hur kan en tjej eller kvinna bli nästeman till något? – eller kanske man är en kvinna? Nej, man är ingen kvinna. Nej en kvinna kan inte bli nästeman till något som helst. Skriv om, säg det med andra ord. Visst förstår även jag andemeningen med översättningen, men i vissa fall blir det helt fel. Vet inte om översättaren vare kvinna eller man. Men det blev lite fel i detta sammanhang.

Jag försöker numera sedan lång tid tillbaka att inte använda dessa ord. Det går faktiskt väldigt bra även om jag måste tänka till flera gånger om och uttrycka mig på ett annorlunda sätt.

Har det någon betydelse?
Det är lättare att skriva vad Vi eller Man tycker än att skriva vad Jag tycker.

Ingen annan än Jag kan ju vara Jag?