Lycklig

 

Mina tankar kretsar ofta kring lycka. Vad är lycka, vad innebär det att vara lycklig, lycklig lottat, lyckans ost. Vem kan definiera lycka och berätta för oss andra vad det innebär?

Lycka har förmodligen olika betydelser för olika personer. Din lycka är inte min lycka eller tvärt om. Lycklig den ena dagen och olycklig den andra dagen, hur är det möjligt? Jag har ett lyckligt liv, jag har ett olyckligt liv. Att vara lycklig värkar vara en status på hur jag mår just idag eller imorgon. Men att ha ett lyckligt liv eller ett olyckligt liv är stora ord, stora ord för mig som kan vara både och. Eller jag kanske bara blandar ihop det med att må lite dåligt en dag, eller jag vann på lotto en dag, jag fick mycket kritik för ett dåligt skött projekt på jobbet, jag fick löneökning, jag fick inte löneökning.

Jag funderar mycket kring lycka och jag vill bege mig till en annan del av världen. Jag reser till en del av världen där de flesta skulle vilja byta sitt liv med en mycket olycklig dag i mitt liv. Min olyckliga dag eller period är en stor lycka för en annan person, en större lycka än vad jag någonsin kan drömma om och ändå är jag olycklig i min tillvaro.

Jag är en lycklig person, jag är lyckligare än de flesta på denna jord. Hur vet jag det? Vem har jag frågat? Har jag sätt det på teve? En känsla?

Jag återgår till en annan del av världen. Jag är bjuden på middag i en fattig landsby, byborna äger i stort sätt inget av materiellt värde, de kämpar varje dag för att föda sig själva och sina barn, de saknar det mesta av allt, de saknar allt detta som är viktigt för mig, men som kanske inte är så viktigt för dem.

Jag bortser från att de knappt har mat för dagen. De hämtar vatten ett par kilometer bort, de har inga pengar att kunna skicka sina barn i skolan, det regnar in i huset när det regnar ute och det är för varmt när det inte regnar. Jag skulle klara mig en dag eller två utan någons hjälp, de klarar sig ett helt liv utan min hjälp eller någon annans hjälp. De bjuder mig på middag. De bjuder på allt vad de har, de bjuder inte på något överskott.

Det finns inget överskott, de har bara det jag kan se, de bjuder på det lilla de har. De bjuder på det lilla de har och de får lite mindre imorgon när de nu bjuder mig på en stor festmåltid. De är glada och de skrattar, de bjuder både på sig själva och det lilla andra de har. De oroar sig inte just nu för morgondagen, de oroar sig säkert, men det syns inte just här och nu. De måste ta vara på detta just här och nu och inte ta oron för morgondagen innan morgondagen kommer. De är lyckliga för det lilla de har.

Jag vet att morgondagen blir lika kämpig för dem som gårdagen var, nu i kväll då jag har ätit mig god och mätt av maten som i normala fall skulle räcka för dem även i morgon. De bjuder på vad de har, inget överskott, ingen rikedom förutom denna rika omtanken de har för mig som redan har allt det andra här hemma.

Jag åker hem till min del av världen, kaviar och champagne på flyget och sköna stolar som kan omvandlas till sängar. Jag gråter en liten tår och tycker synd om familjen som delade det lilla de hade med mig. I dag kanske de inte äter så mycket som i går och i alla fall inte så mycket som jag här jag halvligger på flyget i min sköna stol.

Hemma drömmer jag om en ny bil eller en större lägenhet i ett bättre område. Den gamla bilen börjar bli risig och grannen har också köpt ny bil, ut på resturang med vänner för att berätta om min resa, berätta om fattigdomen och vänligheten jag bemöttes med. Vi tar en extra drink för att inte bli för sentimentala och vi funderar på hur vi kan hjälpa dessa arma människor. Vi måste dela lite med oss av vårt överskott. Det som blir kvar efter den nya bilen, lägenheten, middagen på resturang, nya soffan, semestern eller vad det nu kan vara –  nej, det blev inte så mycket kvar den här gången heller –  jag menar av överskottet.

Jag reser tillbaka till den lilla landsbyn och blir mottagen på samma vis som förra gången. De delar på det lilla de har, det finns inget överskott, de delar på det som även skulle bli en måltid i morgon. De är lika glada denna gång som förra gången. Jag försökte lämna en slant eller två, men ingen ville ha, jag är deras gäst och då delar man med sig av vad man har. Morgondagen är ett bekymmer imorgon och inte idag eller i kväll. De äger lika lite nu som förra gången, de ber till sin Gud om en bättre morgondag, ingen kan klandra dem för det, inte jag som inte tror på någon Gud. Vilken rätt har väl jag att kritisera dem för det? Denna lilla tröst de finner i tron på en Gud. Det skulle inte falla mig in en enda sekund att ifrågasätta deras tro.

Det fanns missionärer i den lilla landsbyn och de berättade för invånarna i byn att de trodde på fel Gud och att missionärernas Gud var en bättre Gud och att de skulle få ett bättre liv med deras Gud. Jag blev både arg ( fly förbannad) och ledsen, men jag sa inget.  Gud var en stor och viktig sak och kanske skulle de bli lyckligare om de bytte Gud – så tänkte jag. Men det blev inte så mycket bättre.

Jag hjälpte till så att något barn i familjen kunde gå i skolan. Jag tog lite av mitt överskott och blev fundersam (fly förbannad) när missionären sa att jag var Gud’s gåva till dessa arma människor, den nya Guden hade hörsammat deras böner. Jag sa inte så mycket, jag var ingen Gud’s gåva till någon och framför allt inte genom denna missionären –  jag sade inget, jag sa inte vad jag tyckte, jag berättade inte för honom vad jag tänkte, jag skulle ha gjort det, men jag gjorde det inte.

Mitt lilla överskott hjälpte till en skolgång för ett par barn.

Jag åker hem till min del av världen och efter champagne och kaviar och en skön liggstol på flyger, var jag åter hemma i mitt land. Jag får veta att det inte hjälper att hjälpa, hjälpen kommer inte fram, vi kan inte hjälpa andra när vi inte ens kan ta hand om våra egna, ta först hand om våra egna och sedan andra, jag hörde det för 50 år sedan och jag hör det i dag 50 år senare, jag kommer nog även att få höra det om 50 år, jag menar om jag lever, annars blir det någon annan som hör det. Själv har jag råd med både och.

Jag har inget överskott och livet är orättvist, det är bara att acceptera. Ja, just det, ingen ting hjälper. Men om jag köper en ny bil hjälper det nog mig att bli lite lyckligare och något extra måste jag väl kunna unna mig. Ja, just det.

Nej, något större överskott har jag inte här hemma, jag kämpar på, skatter, dyrare bensinpriser, moms, skatt på vin och öl, barnbidrag som inte räcker till, bio, teater, ny teve, hyrfilm, se fotboll, ishockey, weekend i London eller Paris, semester i Thailand, Vietnam, Gran Canaria, solkusten i Spanien. Överskottet är redan förbrukat. Jag kan inte rädda världen –  nej, jag kan inte rädda världen. Det är inte direkt billigt att vara lycklig.

Jag åker tillbaka till en annan del av världen. Jag är numera van med samma bemötande, samma vänlighet, samma familj och deras vänner i samma lilla landsby. Vi pratar om lycka, vad det vill säga att vara lycklig. De förstår inte riktigt vad jag menar. Vaddå lycklig, tycker du inte att vi ser lyckliga ut, säger någon. Jo men – lycka är vad som finns här i ditt hjärta, säger någon och lägger hela sin hand på sitt hjärta, lycka är vad vi har här i kväll, gemenskapen, middagen Gud har förärat oss – titta på våra barn som dansar och skrattar. Vi svälter inte längre och vi har fått en ny brunn. Vår kyrka och Gud har gett oss allt detta.

Vad skall jag säga?  – jag behöver inte säga så mycket mera, jag vill inte säga mera om just lycka och att vara lycklig. De har inte gått kurs i att sikta mot stjärnorna eller förverkliga sig själva kurser, ingen har gått in i väggen. Jag vill inte göra bort mig, vi pratar inte mera om min lycka. Min lycka var inte deras lycka ens från början. De förstod, men jag förstod inte. De lärde mig mera om livet än vad jag kunde lära dem, – jag kunde egentligen inte lära dem någonting  –  jag förstod inte ens att lycka inte är något jag kan köpa.

Jag åker hem till min del av världen, jag var inte ledsen mera, jag var glad efter besöket, jag tyckte inte synd om dem, det kändes som om att det var de som tyckte synd om mig –  jag som inte förstod så mycket om livet. Vad kunde väl jag lära dem?

Min lycka i dag är inte den samma som för 30 år sedan. Då blev jag lycklig för ny teve, stereo eller vad det kunde vara. Lyckan blev allt mera kortvarig, lyckan var som att åka första klass med flyg någonstans, känna sig som en kung, lyckans ost – men ack så kortvarig.

I dag vaknar jag, morgon efter morgon, jag tittar på min fru som inte är lika frisk och kry som jag, jag ser ett litet skratt, god morgon, en liten kram som säger allt som ord inte kan säga, en kopp kaffe och en macka framför teven, medicin – tack doktorn med ett litet skratt och en kram. Jag vet vad lycka är. Det tog mig många år att förstå.