Kvotering – eller bara en enkel demokrati fråga?

Följer debatten som förmodligen de flesta andra, läser och begrundar, förstår och inte förstår, blir arg och bryr mig inte längre. Kvotering löser allt, kvotering är kvinnofientlig, äganderätt. Ingen vet hur det kommer att slå, ingen vet med säkerhet om det är bra eller dåligt. Samtidigt vet de flesta debattörer vad som kommer att ske och vad som är dåligt.

Kan inte göra annat än att försöka sätta det in i mitt eget perspektiv och varför jag tror det ena eller det andra. Jag vill försöka gå tillbaka i tiden, tillbaka i tiden då vi inte ens hade rätt att rösta till Riksdagen. En del män hade rätten att rösta om de tillhörde rätt samhällsklass och några andra som hade tillräcklig stor förmögenhet. Demokrati, förmögenhet, kön och klasstillhörighet hörde ihop. Den 24 maj 1919, då Nils Eden var statsminister, beslutade man att införa lika och allmän rösträtt för kvinnor, när det gällde val till riksdagens andra kammare. År 1921 genomfördes dock det första valet till andra kammaren där kvinnor deltog. Men först efter åratal av kamp, strejker och hot om strejk. De politiska partier fanns inte ens när de första grupperingar etablerades på slutet av 1800 talet. Kampen som sedan de politiska partier tog över. Makteliten kämpade mot, marknaden kämpade mot, även många kvinnor kämpade mot denna reform. Men i vanlig ordning var det en del som sto på sig och till slut blev det rösträtt även för kvinnor.

Det var många profetior om vad som skulle ske, det var en farlig reform för många, alla dessa människor som inte begrep sig på samhället – ingen kompetens eller något annat-  skulle plötsligt få rösträtt.

Jag tänker tillbaka på denna tid, hur förnedrande att inte ens få rösta, hur förnedrande att inte få rösta bara därför de var kvinnor eller inte tillräcklig rika. Kung och makteliten ville ha det så, de visste att deras privilegier skulle ifrågasättas om vanligt folk och kvinnor skulle få större makt – och så blev det – Mycket förändrades med detta. Mycket blev bättre och mycket blev sämre beroende på vilka ögon som såg. Med facit i hand blev det bra, allt enligt min egen uppfattning.

Det som bekymrar mig mest när jag läser om denna svunna tid är inte att det blev lagstiftning om allmän rösträtt för män och kvinnor, men att det BEHÖVDES en lagstiftning för denna elementära rättighet att alla skulle ha rätt att rösta.

Mycket har hänt sedan dess och demokrati frågor har dykt upp genom alla decennier fram till vår egen tid. Varje gång har det varit politisk strid, makteliten ger inte från sig makt frivilligt.

Äganderätten har varit och är fortfarande starkt rotat och inget fel med det. Samtidigt sätter samhället gränser och förordningen om hur de vill att ett samhälle skall fungera. Äganderätt eller inte.

Jag förflyttar mig till nutiden och kanske några år tidigare.Tänka sig att det skall gå så långt att vi måste ha en lag eller hota om en lag som säger att kvinnor och män skall ha samma lön för samma arbete. Jag suger lite på vad jag säger och kan inte riktigt tro på orden, LAGSTIFTA att en kvinna skall ha lika lön som en man eller att kvalifikationerna skall styra vem som skall få en högt uppsatt befattning.

Det har blivit bättre, inte alltid därför att marknaden vill ha det så, men hot om lagstiftning, jämställdhet diskussioner har fört till att det sakta och säkert blir som samhället vill. Men det tar sin tid, det är långt kvar, det är ju bara nästan 100 år sedan kvinnor fick rösträtt, ta det lugnt, ha inte bråttom.

Men tillbaka till kvotering till bolagsstyrelser. Makteliten har nu haft 100 år på sig efter lagstiftningen om allmän rösträtt för kvinnor. Även den här gången blir det hot om lagstiftning, hot genom flera decennier. Nu pratar vi om en enkel kvotering att minst 40% av en styrelse skall vara kvinnor. Alla är i princip för en jämnlik fördelning, men en lagstiftning är fel, även kvinnor kämpar mot, det är förnedrande säger många, de vill inte sitta i en styrelse som en kvoteringskvinna , de vill sitta där pga sina kvalifikationer. En av dessa kvalifikationer, som att tillhöra en inre krets av män som utnämner varandra till olika uppdrag, har de flesta kvinnor inte, men det har de flesta män heller inte, det har heller inte så mycket med jämställdhet att göra säger andra. Nej, men det har kanske mera med demokrati att göra, demokrati där inte bara en ägare av ett företag skall bestämma vad demokrati är, samhället har både krav och uppgifter även här.

Alla är också överens om att en dynamisk företagsledning består av en mix av män och kvinnor. Men det verkar som att färre kvinnor är kvalificerade till att sitta i diverse styrelser, 50 % av befolkningen har stora kompetens brister för att ingå i en styrelse där män sitter och samtidigt sitter i ett tiotal andra styrelser, de flesta känner varandra. Kompetens?

Varför måste vi ha en lag som förändrar detta? – de har nu haft 100 år på sig.

Nej, det är inte lagstiftningen i sig som upprör mig, det är att det ”måste” en lagstiftning till för att saker och och ting skall ske. Hoten har redan hjälpt en del.

Det mesta som har med demokrati och jämställdhet att göra måste tyvärr lagstiftas, det är en skrämmande tanke. Hur hade det sett ut om inte lagstiftning hade funnits, tänk om marknad och maktelit hade fått bestämma som de vill? – ännu en skrämmande tanke.

Jag är principiellt mot kvotering, jag är för en demokratiskt process, jag är för en dynamiskt styrelse, jag är för ett dynamiskt system där män och kvinnor styr tillsammans, jag tror att de bästa besluten fattas där män och kvinnor sitter tillsammans på lika villkor och kommer överens om viktiga beslut, jag tror på frivillighet, jag tror på sunt folkvett, jag tror på kvinnor, jag tror på män, jag tror att herrklubbarna måste ge från sig makt, jag tror på makt utanför de stängda dörrarna.

Om vi inte kan uppnå detta på frivillig väg, då tror jag på en lagstiftning och har man inte lyckas på över 100 år, då är det viljan som saknas och om viljan saknas, då tror jag på lagstiftning.