Vad vet vi egentligen om varandra, vad vet jag om dig? – ingenting – jag vet kanske något om dina hobbyer, jag känner till några av dina intressen, jag vet kanske vad du tycker i olika sakfrågor, jag vet vad du tycker om något annat, jag vet en del annat, men i stort vet jag inte så mycket om dig. Du vet heller inte så mycket om mig. Men samtidigt hör vi så mycket om varandra, vem vi är, vilka personligheter vi är, mycket bakom ryggen och mycket kommer så småningom fram till oss om vad som sägs.
Vi bryr oss kanske inte så mycket om det, många gör det, jag är mera nyfiken på hur rykten uppstår, hur någon kan säga saker om mig utan att veta något om mig. Det handlar om vad jag tänker och varför jag inte gjorde eller gjorde det ena eller det andra. Rykten uppstår snabbt, är man chef kommer rykten även snabbare, är det något negativt blir det bättre och snabbare. Vi ”tycker” mycket om varandra på jobbet och även privat.
Det är mycket jag har gjort som jag inte känner igen och mycket har jag tänkt eller varit rädd för som jag heller inte känner igen. Ingen konfronterar mig, de som kallar mig feg är för fega att säga det direkt till mig. Jag får veta det via andra eller 25 år senare. Mycket som sägs om mig är korrekt, även det negativa kan vara korrekt och det positiva kan vara fel.
Det handlar inte om mig, det handlar om oss alla, vi tycker olika saker om varandra utan att veta, vetskapen om bakgrunden, utan att diskutera med personen i fråga. Sanning, kunskap, det är lättare och bekvämare att diskutera andra personer när de inte är här, då vet vi som regel mest om personen. Vi känner personen bättre än personen själv. Vi blir självklart förbannat om någon pratar bakom vår egen rygg, jag vill prata bakom andras rygg, men det betyder inte att det är OK att andra pratar bakom min rygg – förtal- jag känner mig kränkt.
Ingen kan säga vem jag är, ingen känner mig så väl att någon kan säga vem jag är och vad jag står för, absolut ingen på denna planet kan berätta eller uttala sig om vem jag är. Den enda som kan göra det, är Jag och jag är inte intresserad att berätta allt för dig. Vi alla har en privat zon, en zon bara åtkomlig för mig själv.
Alla som känner mig och även de som inte känner mig kan berätta hur de uppfattar mig, några gånger stämmer det med vem jag är, andra gånger inte, de flesta gånger stämmer det inte.
Men att du uppfattar mig på ett visst sätt är heller inte fel, hur du uppfattar en annan människa kan aldrig vara fel, det är din privata, personliga uppfattning, sedan är det upp till mig att bestämma om jag vill försöka ändra på din uppfattning om mig eller inte, ändra mitt beteende, – om jag inte vill – då blir uppfattningen om mig en uppfattning som jag får leva med och jag får även räkna med att bli behandlat därefter. Det blir mitt val. Jag kan också ändra min uppfattning om en annan människa efter ett samtal eller två, jag kan ändra min uppfattning om en person och tänka efter ett tag hur dåligt jag egentligen kände denna person som jag hade så många uppfattningar om. Första intrycket är viktigt, men första intrycket av en människa kan ofta vara fel. Jag får ofta ändra min uppfattning om en person efter ett tag, huvudsakligen därför att jag inte kände personen tillräckligt från början.
Vi pratar väldigt mycket om varandra, jag pratar också mycket om andra, det är lätt att kritisera båda vänner och personer vi inte känner, vad annars skall vi prata om?
Det verkar som att vi får en inre styrka och självkänsla när vi pratar om andra människor, hur bra vi själva är, hur bra världen kunde vara om alla var som vi. Det kanske stämmer? Vad vet väl jag.
Vi pratar även positivt om varandra och det kan vara lika fel som att prata negativt. Vi pratar positivt om både de vi känner och de vi inte känner.
Jag gillar när någon pratar positivt om mig, jag gillar positiv feedback, det ger mig styrka och lust att fortsätta, det förgyller min tillvaro och styrker mitt ego.
Jag gillar även negativ feedback, om än lite mindre, kanske även mycket mindre, men det ger mig möjlighet att tänka om, en möjlighet att omvärdera mina tankar, en möjlighet att tänka lite mera kritiskt eller kreativt om mig själv och vad jag håller på med. Det finns alltid flera sidor av samma sak och olika saker jag inte hade tänkt på. Den negativa kritiken har fått mig på andra tankar, en smärtsam process många gånger, men den är nyttig. Vi skall kanske inte ens kalla det för negativ kritik, kanske ett annat mera positivt ord.
Jag älskar livet och det jag ser runt omkring mig, jag har inte alls svårt att se det vackra i livet och det vackra inom de flesta människor. Jag kan även se smärtan inom många av oss, en smärta jag inte känner till, jag kan se en människa som gråter när jag är ute på mina promenader, jag har lust att bara krama om personen och säga ett vackert ord, men jag gör det inte, jag kanske gör det en dag, jag borde göra det, jag vet ju så lite om andra människor – jag vet så mycket om hur jag själv känner mig när jag har det svårt, någon har kramat mig och jag kände en värme som är svårbeskrivlig, det skall så lite till, ett litet leende, en liten beröring, ord behövs inte alltid, vad som helst som bara visar att vi bryr oss.
Vad lite vi vet om varandra, så lite vi känner varandra och så mycket vi pratar om varandra. Vi pratar med varandra, men kanske inte så mycket som vi borde. Vi är fulla av förutfattade uppfattningar om varandra, de flesta av oss ändrar uppfattning när vi lär känna varandra bättre, mitt beteende har en förklaring som du kanske inte känner till, det samma har du som inte jag känner till. Det betyder inte att någon har rätt att göra någon illa bara därför.
Vi alla har olika uppfattningar om varandra.
Men du skall inte berätta för mig vem jag är och jag skall heller inte berätta för dig vem du är. Jag skall bara berätta för dig hur jag uppfattar dig om nu det skall vara så viktigt. Men någon gång kan även det vara nyttigt.
Jag fortsätter mitt sökande efter mig själv, jag gräver långt in i mitt inre, jag inser att jag har långt kvar, jag hittar nya insikter om mig själv varje dag. Min stora rädsla inför framtiden är att jag skall säga till mig själv att nu är jag fullärd om mig själv, då har jag inte lärt mig mycket om livet eller om mig själv. Jag vill acceptera mig själv och jag vill acceptera dig. Jag vill prata till dig och inte om dig, jag vill lära av dig och även om dig, vi skall lära av varandra. Vi alla har något viktigt att berätta för varandra. Det hjälper inte mig att du pratar om mig och ej heller tvärt om.
Alla dessa människor som vi har en uppfattning om, stämmer uppfattningen? – hur tror du jag uppfattar dig? – hur vill du att jag skall uppfatta dig? – hur vill jag att du skall uppfatta mig? – hur väl känner du dig själv?
*** jag bara undrar, jag ***
Jag funderar 