Dimman ligger tungt över Årsta, jag kan bara ana konturerna av vad den döljer, jag vet ju så gott vad som finns där bakom dimman, jag har sätt det förut och jag vet att när dimman lättar, kommer det vanliga tillbaka, det samma jag såg i går och alla de andra dagarna. Inget förändras från en dag till en annan, allt tar sin tid, som ett bygge där vi kan se små, men ändå förändringar dag för dag. Allt förändras, inget är för alltid och ingen vill väl heller att allt skall vara som igår. Jag är en dag äldre och jag vet inte vad denna dag skall bjuda på, om den nu bjuder på något. Det är kanske jag som får bjuda dagen på något.
Hösten är på intrång, slutet av september, det är fortfarande varmt som en sensommardag, men naturen har redan gett signal om att sommaren är över och att hösten skall ta över. Löven ändrar färg, en färgmålning, en mix av rött och grönt i olika nyanser innan löven skall lämna träden och falla ned på marken och ge ny näring till något annat.
Inget nytt för i år, samma sak som förra året och alla dessa år dessförinnan. Men jag glömmer så fort, såg jag verkligen allt detta förra året? – jag gjorde nog det, inget nytt under solen, varje år en repris från förra året, iallafall där naturen får råda som den vill. Mindre och mindre av naturen får leva som den vill i en storstad, naturen i strid mot kommersiella krafter, nya bostäder, vägar, fabriker, affärer och vad det nu måtte vara. Naturen blir alltid förloraren, naturen kanske ett minne blott i storstadsmiljön, naturen skall vi uppsöka ute på landet där ingen kan eller vill bo, ingen service, ingen affärer, banker, åldringshem, inget av allt detta som finns i storstaden.
Asfalten tar över och vi bekymrar oss för översvämningar när regnet kommer och vattnet inte vet vart det skall ta vägen. Inget stoppar vattnet, vattnet bara hittar nya vägar, vattnet hämnas och tar sig ned i källare och ned i tunnelbanan, vi undrar varför och hämnas tillbaka och tömmer dessa utrymmen så snabbt vi kan och skickar räkningen till kommun eller försäkringsbolag. Naturen låter sig inte styras, naturen kan aldrig tämjas, vi kan bara göra det än lite värre för oss själva, vi är duktiga på det.
Årstafältet ligger ostörd än så länge, jag promenerar där varje dag, inte så mycket folk som jag skulle önska, men ändå tillräckligt många som uppskattar skönheten, historien, nästan tystnaden, grönskan, den lilla natursköna oasen, upplevelsen man kan få på nära håll även om man bor i en storstad. Stockholm är känd för alla sina grönområden och vi skall både vara stolta över den och även försöka bevara den. Årstafältet ligger där inklämd mellan lagerlokaler och trafikerade vägar, ett skönt grönområde, vana och ovana golfspelare kan finjustera sina finesser och de står där på rad och slår sina bollar ut i intet och justerar lite här och var innan de försöker sig på den större banan. Rugby finns här, några gånger i helgen, oftare nu på hösten, modellflyg, drönare, inlines, joggare, hunddressyr, vi som bara önskar en avkopplande promenad. Årstafältet är öppet för alla.
Beslutsfattare vill bygga bostäder på Årstafältet, byggherrarna vill också bygga bostäder, konflikt med de som redan bor i Årsta, konflikt med de som vill ha mer natur och inte mindre, konflikt med de som inte hittar bostad, konflikt med de som redan har, alla vill ha flera bostäder, men inte här, bygg gärna där och de som bor där vill heller inte ha bostäder just där.
Det blir nog nya bostäder på Årstafältet, de som flyttar in blir glada och har inga synpunkter på hur det en gång var, de är bara glada för att få en ny bostad, de flyttar in och deras barn kommer att få se gamla bilder på hur det en gång såg ut på Årstafältet, ungefär som jag i dag ser på gamla bilder från Årsta för en sån där 60 år sedan. De som är emot idag kanske bor där imorgon.
Jag har bott i Årsta sedan 1981, bostadsrätt på Årstavägen, lägenhet på 57 kvadrat som rymdes 4 personer, normalt på den tiden då den byggdes på 40 talet, idag lite trång för två personer, men helt OK för en person. Har nu flyttat till en större lägenhet i Årsta, 77 kvadrat, lämpligt stor för två personer.
Vi hade även en fiskaffär i Årsta, men den fick lägga ned, det var mysigt med en fiskaffär, det fanns även andra mysiga affärer i Årsta, en mysfaktor kan man säga, men ägarna kunde inte leva på mysfaktorn, de behövde även mysiga kunder som handlade i den mysiga affären.
De flesta affärer läggs ned, nya fik kommer till, styrketräning och annat och Årsta blir egentligen så levande som vi vill – de som driver affärer och fik måste kunde livnära sig på sin verksamhet. De måste ha kunder från Årsta.
Här finns skola, här finns folkets hus, bio, teater, bibliotek, här finns egentligen all vi behöver för att få en levande stadsdel.
Naturområden med Årstaskogen, Årstaviken, härliga promenadstråk, populärt på helgerna, även vardagar med mycket folk i rörelse. Årstafrun’s gård/herrgård och årstaviken’s kuperade gångväg med båtklubbar, badbryggor och ett lantlig intryck med Årstaviken’s lätt trafikerade vattenled in i Mälaren, massor av fritidsbåtar och ett och annat mindre handelsfartyg.
Det diskuteras mycket även i Årsta, biltrafik, parkeringsplatser, framkomlighet som i alla andra stadsdelar, för mycket trafik, inga parkeringsplatser för våra bilar, parkeringsavgifter. Jag känner igen diskussionen från andra länder och storstäder. Undrar om det går att bygga en stad eller stadsdel där alla bilar får plats, värre lär det bli, kanske värre innan det blir bättre, kanske nästa generationen ser annorlunda på biltrafik än vad vi gör idag, jag vet inte.
Årsta är en fin stadsdel att bo i, jag tycker om Årsta, jag gillar det som finns kvar av naturen och jag hoppas att nästa generation vet att uppskatta naturresurserna vi har i Årsta. Ingen gör det för oss, det kommer alltid att finnas en strid mellan de kommersiella krafterna, beslutsfattare, de boende och dess mindre vi engagerar oss i dessa frågor, kommer andra som är mer engagerade att ta över, andra som kanske inte bryr sig så mycket om denna fina natur vi nu trots allt har kvar i Årsta.
Årsta hår förändrats mycket och mycket kommer att förändras i framtiden, tvärbanan blev ett lyft, likaså Årstaberg station för pendeltåget, nya yngre människor flyttar in och de har andra krav än vad vi något äldre har. Bra kollektiv trafik är ett måste, ett krav, nya parkeringsplatser blir svårt, även om Årstafältet gjordes om till parkeringsplatser, skulle det bli för trångt, någon skulle säkert tycka att det var en bra ide..(det är inte mitt förslag, det var bara ett dåligt skämt..)
Årsta är mitt hem, Årsta är en stor del av mitt liv, dit jag åker när jag skall hem och som är i mina tankar när jag inte är hemma. Hem betyder så mycket, min identitet, jag formas av mitt hem, hemmet formar mig och jag formar mitt hem. Årsta vill jag bevara, Årsta den första stora förort till Stockholm, en del av Stockholm’s kommun, precis utanför tullarna, alltid gångavstånd till Globen och tele 2 Arena, även om man har bil. Här vill jag leva och här vill jag bo.
Undrar vad Årstafrun skulle ha skrivit om Årsta idag?
Jag funderar 