Hösten

Hösten smyger sig på över Årsta, kanske inte i meteorologisk betydelse, men färgerna visar med all tydlighet att hösten har kommet. Sensommaren går sakta men säkert över till hösten.

Jag älskar inte hösten, hösten påminner mig om att sommaren är över och att vintern är på ingång. Jag borde älska hösten för den färgsprakande storm av förändringar som erbjuds, men jag gör det inte. Jag gillar höstens alla färger, jag tycker det är fantastiskt vackert, jag gillar även de mörkare kvällar, tända ljuset här hemma och känna att värmen sakta men säkert börjar kännas på elementen.

Jag gillar den friskare och höga luften och den klarblåa himlen, sommarkläderna läggs undan och höstkläderna tas fram, höstblåsten kräver lite varmare kläder än under sommaren. Jag gillar allt detta, men det är ändå något med hösten jag inte gillar, det är kanske övergången till den mera gråa och trista november, inga löv, inga färger, egentligen ingenting, bara någonting innan vintern kommer eller kanske något innan jul och nyår.

Novemberstormarna, regnet, svårt att välja rätt kläder, naturen som plötsligt bara stannar upp och ber mig sakta ner, lugna ner mig efter en hektisk sommar och förhöst eller sensommar, som björnen som går i sitt ide. Jag vet inte, men jag gillar det inte, jag börjar redan känna mig deppig och rastlös.

Samma sak varje år, jag gör inget för att motverka det, jag har bestämt mig för att det skall vara såhär, jag börjar förbereda mig redan nu i början av oktober att hösten skall vara deppig, jag lyckas med det varje år, inget nytt med denna hösten, repris av förra hösten och alla dessa höstar dessförinnan.

Jag påverkar min egen mentala hälsa till det negativa, jag hittar inget positivt med hösten, jag hittar bara det negativa, jag är duktig på att bryta ned mig själv på hösten, ingen större fara, men jag gillar det ändå inte, jag gillar inte att jag lyckas bryta ner mig själv på detta vis, år efter år efter år.

Jag gillar inte hösten, jo, jag vet, det är vackert där ute just nu, men jag ser inte nuet, jag ser bara den nakna naturen som komma skall, senare, innan vintern, innan den första snön kommer, snön som lyser upp naturen och tillvaron.

Jag skrattar åt mig själv och jag blir även lite irriterad på mig själv, jag vet allt detta av god gammal erfarenhet, men jag gör inget åt det. Jag har bestämt att hösten skall vara deppig, därmed basta.

..…Det är kul att lyckas…..