Årsta torg

 

Jag sitter ofta på Årsta torg och filosoferar över livet, jag känner mig lugn, en speciell känsla vakar över mitt sinne här jag sitter på en av bänkarna, jag är inte ensam, det är en del andra som kanske också känner som jag, kanske inte likadan, men de sitter här i tystnad och ser runt omkring sig som jag gör.

Jag sitter och kisar mot solen och har svårt att se klart när solen skiner rakt på mig, i mina ögon, den hindrar mig från att se allt det jag skulle vilja se. Men jag glömmer snart och sitter här och blundar en liten stund.

Det är en vacker sommardag, jag har promenerat och jag njuter lite av solen. Jag har aldrig varit rädd för ensamheten, jag har nog alltid tyckt om att vara lite för mig själv, att bara fundera över allt och inget. Jag måste inte ha en massa människor runt mig, jag är inte folkskygg, men jag trivs bra när jag är ensam.

Jag tänker ofta på hur det var förr, här på Årsta torg innan det blev dagens Årsta torg. Det är inte lätt att föreställa sig hur det såg ut på 40-50 talet när det planerades och när det kom till, hur det såg ut innan Årsta exploaterades och blev det Årsta vi kan se idag.

Jag vet inte, jag vet att staden köpte upp all mark från Årsta gård i 1905 och här fanns mycket jordbruk helt fram till 1940 talet innan man planerade för det Årsta vi känner idag, flerfamiljshus, små lägenheter, lägenheter för helt vanliga familjer med normala låga intäkter, man kallar det visst nog för arbetarklassen, ja, vem är inte arbetarklassen? – det är väl alla vi som arbetar, jag tillhör arbetar klassen och har aldrig skämts för det och nu bor jag i ett typiskt arbetarklass område mitt i Årsta, ja, idag kallar man det för medelklassen, vad nu det betyder, arbetare som plötsligt blev medelklassare därför att det inte var fint nog att kalla sig arbetare, Jo, jag tillhör arbetarklassen, jag har visserligen nästan alltid jobbat på ett kontor som tjänsteman, men arbetare har jag alltid varit.

Och här sitter jag nu på Årsta torg, jag tänker på det som har varit och tänker även på nuet. Barnen leker, högljudda skrik och jämmer hörs, föräldrar som vakar över sina barn så att de inte gör sig illa, gamla gubbar sitter och gnäller över något, andra bara njuter av nuet och myser i solen. Några matar duvorna, duvorna är vana med människan och de kommer helt fram och tigger efter en smula mat, men jag har inget att erbjuda, jag rör min fot något och duvan försvinner snabbt därifrån innan nästa kommer, jag gör samma sak en gång till.

Jag njuter här i solen och fortsätter mina funderingar.

Det var nog ett större folkliv här på 50 talet, kanske teater, flera tillställningar i Folkets hus, bibliotek för folkbildning och kanske även en större torghandel. Numera finns här bara en enslig bod med försäljning av några blommor och en och annan gurka, men vi vill kanske ha det såhär, det är billigare att handla på de stora köpcentra på andra orter, själv skulle jag vilja ha en livlig torghandel med färska grönsaker, närodlat, och kanske lite frukt. Men det finns förmodligen ingen lönsamhet i det, ingen kan leva på en mysfaktor eller som en liten reserv om man har glömt att handla just denna produkt i det stora köpcentret eller kanske i affären nära jobbet innan man skall hem. Nej, ingen kan leva på att bara ett litet antal människor handlar för att bevara en levande stadsmiljö, det är enklare att ta bilen någon annanstans.

Någon som sitter här och myser i solen var kanske med på invigningen av torget  1 november 1953, vad vet väl jag. Då var det nästen en folkfest här till trots för en kylig novemberdag.

Men jag tänker mig ännu längre tillbaka i tiden, tillbaka till 1500 talet och till slaget vid Brännkyrka.

Kristian 2 hade vid midsommar 1518 inlett en belägring av Stockholm med en armé huvudsakligen bestående av danska trupper förstärkta med tyska legoknektar. Han hade först sitt läger på Norrmalm, men flyttade det senare till Södermalm.
Sture den yngre kom tågande söderifrån med en armé för att bryta belägringen. Kristians trupper bröt då upp och ryckte söderut för att möta de svenska trupperna.
Det skrevs då om Aerstede och forskare säger att Aerstede avser Årsta gård. Striden bör ha ägt rum på Årstafältet mellan Årsta gård och Brännkyrka kyrka. Andra anser dock att Aerstede skall tolkas som Ersta, en gård som inte längre finns kvar, men som låg sydväst om Årstafältet, nordväst om Göta landsväg. Detta skulle indikera att åtminstone en del av slaget utspelades på slänten mot Årstafältet mot ån, mellan Östberga och Ersta, strax norr om läget för Örby kvarn.

Stockholm Stadsmuseum skriver i en rapport från 2012 att Årstafältet, utmed Göta landsväg, skall anses som platsen för slaget och att en förlägger det till Valla gärde i norra delen av fältet.

Sten Stures trupper marscherar mot Stockholm från söder. Kristian som från sitt läger på Södermalm ville möta denna trupp, gör en plats utmed Göta landsväg trolig. Det stämmer med de angivna platserna som också ligger efter varandra: Älvsjö, Brännkyrka kyrka, Örby kvarn och södra slänten mot Årstafältet och Valla gärde vid norra slänten mot Årstafältet.

Av beskrivningen började slaget med ett anfall mot danskarnas postering som kan ha befunnit sig i norra eller mittre delen av fältet. Danskarna förföljde sedan svenskarnas förtrupp, som kan ha varit inne i skogen söder om fältet, bondehären kom sedan från söder och angrep danskarna som retirerade mot fältet där sedan huvudslaget stod.

Senare källor säger att slaget stod nära Brännkyrka kyrka där det tidigare sägs ha funnits rester av vad som då antogs vara svenskarnas läger.

En rad andra platser har också pekats ut. En teori är att slaget stod vid Saltarängen i södra delen av Örby.

På Myrängen, nära Snösätragränd, finns en minnesskylt uppsatt av privatpersoner

Efter slaget drog sig danskarna tillbaka till sitt läger på Södermalm och efter fredsfördraget avseglade de sedan i 1519.

Det finns nog mycket historia om Årsta och närområdet, mycket som har gått i glömskan och mycket är dokumenterat i olika skrifter och böcker.

Mycket har förändrats och nu när man skall bygga ut mer och mer vill jag behålla minnet av det jag kan se idag och kanske ta en bild eller två av hur det ser ut just nu. Jag gillar dessa gamla bilder, om några decennier kanske någon vill se bilder av hur det ser ut just idag.

Men vad vet väl jag om vad som kommer ett ske här i Årsta. Det som är kvar av Årstaskogen står fortfarande orörd och jag vet att även i denna del vill några politiker bygga tusentals nya bostäder. De lär nog få genom sina förslag i sinom tid, framför allt om Årstabon passivt sitter bekvämt i sin soffa och inte bryr sig eller engagerar sig.

Det är så demokratin fungerar.

Årsta torg kommer nog att bestå i framtiden, här kan vi fortsätta ljuga för varandra, gnälla och leka och även njuta av både sol och lite folkliv. Årsta blir nog Årsta även i fortsättningen, men säkert inte som vi ser det idag.