Perspektivet

Jag har svårt att se på omvärlden enbart ut från mitt eget perspektiv, även ut från vad jag läser och vad jag hör. Det är mera komplicerad än så, jag är osäker i de flesta frågor, jag känner att de flesta andra är säkrare och kan mera, eller kan det vara så att de flesta bara gör intryck av en säkerhet och kunskap, de är kanske mera osäkra än vad jag är? – jag vet inte, men många gånger undrar jag vad vissa människor har för uppfattning, förutom att de hänvisar till en massa andra människor som tror sig veta.

Informations flödet i dag är enormt, gigantiskt, vem skall jag tro på, vem kan jag lita på? Det är svårt att hitta fakta, många tror sig ha fakta, men de har det inte, de har mestadels bara en annan information än vad jag har, en vinklat information ut ifrån en annan persons tyckande. Jag försöker undvika allt detta, men lyckas inte så bra med det, det är svårt, kan inte avskärma mig totalt från info flödet även om jag längst inne vet att det är vinklat.

Allians politik är bra, rödgrön politik är dåligt och tvärt om. Svart och vitt, det spelar ingen roll, om mitt parti vinner valet blir allt bra, men så blir det inte, politik och livet är mera komplicerat än så.

USA är räddningen från allt det onda, men så är det inte, det har aldrig varit så och det kommer heller aldrig att bli så. Vi lovprisar USA och så länge vi gör det är allt frid och fröjd, vi vågar inte annat och framför allt vill vi inte tro annat. Hur kan vi? Försöker se på teve om kvällarna och försöker även hitta något program som inte är amerikansk, men hittar inte så många kanaler, en del direkt sändningar på svt och teve 4, men sedan är det slut. Vi är så indoktrinerade att vi inte ens märker det eller ens bryr oss och vi tycker att det är helt OK. Det mesta av filmer och serier kommer från USA och vi lovprisar dem. Gillar man inte amerikanska filmer och serier finns inte mycket att se på efter klockan 9 på kvällen.

Sällan kritik från något håll, en och annan kritisk röst i nå’n tidning och så var det med det. Mångfald, så var det med det.

Vart tog mångfalden vägen, varför förnekar vi vår egen kultur, vårt eget språk, yngre pop artister som inte vill sjunga eller uttrycka sig på svenska, svengelska i teve och radio, i privatlivet, vi är rädda för främmande kulturer, vi är rädda för mångfalden om den inte kommer från västra Europa eller USA, vi gör high five, vi anammar allt som kommer från USA, bra eller dåligt, vi analyserar inte, vi ser bara filmer från USA , engelskspråkigt, inget annat existerar – men det gör det. Det finns så mycket annat, jag vill lära mig, jag måste söka speciellt efter litteratur från andra delar av världen, Iran, Irak, Kina, Thailand, Indien, Brazil, Argentina… Teve har jag gett upp.

Perspektivet uteblir, ideologin uteblir, propagandan tar över, det är lätt att driva propaganda i dag, de flesta påverkas mer än någonsin, internet, fb, nyhetsflödet på teve. Många säger att de inte påverkas av propaganda och det är kanske de som påverkas mest. Vi alla blir påverkade, hur kan vi annars ha en uppfattning över huvudtaget?

Många tror sig veta bäst och mest, jag blir mest rädd för kommentarer på fb och i tidningar, hur skulle det se ut om dessa människor skulle styra och bestämma, tänker jag för mig själv.

Jag är inte bättre själv, tänker säkert du som läser detta inlägg, jag har inte påstått något annat, jag är medveten om problemet och komplexiteten, det är kanske en bra början. Jag är inte med i hetsen på fb och kommer förhoppningsvis aldrig att bli en del av det, jag skriver mina inlägg och gör mina funderingar, men så får det räcka för min del.

Mitt perspektiv är viktigt, jag måste göra mina jämförelser och jag måste även skriva mestadels i jag form, jag vill vara trovärdig, i alla fall mot mig själv, andra tycker annorlunda, det är OK, inte bra, bara OK.

De stora problem i världen har en orsak, vi löser som regel resultaten av problemen, aldrig själva problemen, krig, våld, sjukdomar. Vi försöker lösa cancergåtan och mindre vad som orsakar cancern, flyktingskrisen och inte orsaken till krisen, plötsligt skall vi hjälpa folk på plats, förr skulle vi inte hjälpa ens på plats, hjälpen kom inte fram sades det, nu kommer den fram, alternativet är ju att vi får flera flyktingar hit och det vill vi inte.

Vi i väst har alltid rätt, alla de andra har fel om de inte stöder oss i väst förstås. Då är det även OK med militär diktatur, religiös diktatur, annan diktatur, det beror inte på styret, det beror på om de stöder oss i väst eller inte. Vi skall bojkotta Putin, vi skall inte prata med Putin, vi skall samarbeta med China och Saudiarabien. Berätta gärna logiken för mig så att även jag kan förstå. Jag skulle nog försöka prata med min största fiende som i slutändan kanske inte är min största fiende trots allt.Så har det alltid varit och de flesta säger halleluja. Det är bekvämast så. Sedan går vi hem och diskuterar amerikanska filmer, serier och amerikanska skådisar.

Vart skall det sluta, när skall vi själva vakna upp, när skall vi hitta dessa perspektiv som vi så väl behöver, när skall vi säga att nu räcker det? förmodligen aldrig, jag tror inte så starkt på mänskligheten längre, jag är inte direkt pessimistisk, men jag är inte direkt positiv, krig, människor som flyr från krig eller fattigdom, svält, torka, klimatfrågan, svåra frågor vi inte vill ta ställning till, vi förstår inte förrän vi drabbas själva och då är det någon annans fel.

Vart är vi på väg, vem bestämmer vägen, de stora multinationella företagen, marknaden, politikerna, folket, vi människor? De stora multinationella företagen som hotar att lämna landet om regeringar inte gör som de vill, de har och tar makten, de söker sig till skatteparadis, de söker sig till länder där de anställda lever på svältlöner, vi låter dem göra det, vi kanska skall bojkotta dessa företag, pengamakt är det ända de förstår.

Vi vanliga människor får mindre och mindre makt, vi bryr oss för lite, vi förlitar oss på våra politiker, våra styrande, andra makthavare, men räcker det? krävs det mera av ett demokratisk samhälle? räcker det med att vi byter ut de styrande om vi inte gillar vad de åstadkommet?

Populism tar mer och mer över, är jag överraskat? nej, jag är inte det, jag hör och jag läser, fb är det kanske mest populistiska media som finns, twitter, eller vad de nu alla heter, vi vanliga människor får möjligheten att uttrycka oss, jag känner igen argumenten och talesätt från fikarum, från puben, från vänner, vi som vet bäst och egentligen inte vet nå’n ting, vi blir plötsligt specialister, vi blir kunniga, får vi kritik behöver vi inte svara, slagord utan substans och innehåll, korta kommentarer på två tre ord, hån, vad är det att säga, kommentera?

Mina frågor och funderingar är många, jag hittar inte så många svar, jag vet bara att en demokrati med bärighet inte fungerar som så i all överskådlig framtid. Makteliten tar mer och mer över, inte bara därför att de inte vill dela makt, men även därför att vi människor inte vill engagera oss aktivt, vi förlitar oss på våra folkvalda, vi vill sitta bekvämt i soffan där hemma, vi vill idiotförklara och håna de som inte tycker som vi, jag vet bäst, men har inte tid att engagera mig, jag kanske i själva verket är livrädd därför att jag känner min okunskap, jag är kanske rädd att konfronteras med de som är insatta, eller mera insatta i de olika frågor, jag söker upp någon som jag tycker låter vettig och kopierar inlägget, så här tycker jag. Kunskap är makt.

Vart skall det sluta? Har vi lämnat över allt ansvar till andra? Avlägsnar sig politikerna från oss eller är det vi som avlägsnar oss från politiken, politiker och andra makthavare?
Inte vet jag – eller jag kanske vet – jag kanske tycker att det är vi som abdikerar från ansvaret för att en demokrati skall fungera fullt ut. Jo, det är nog så jag tycker, det är nog så jag kan se i min omgivning, på fb och andra medier, det är bekvämast så.

Vi drunknar i informationsflödet, men ack vad jag saknar livräddaren med sin klokhet och analys.

Jag är nog inte bättre än nå’n annan. Eller?