En ny dag väntar

En ny dag och nya möjligheter eller kanske bara en fortsättning på gårdagen, nya förutsättningar eller bara ett par mognare ögon som ser samma saker som i går, men annorlunda. Vi förändras dag för dag och vi lär oss nya saker om oss själva och omgivningen. Inget är egentligen som det var igår, allt har förändrats en smula, allt är inte synligt, men inget är som det var igår.

Tiden går oberoende av allt annat, tiden stannar aldrig upp och ger oss en extra chans, tiden bryr sig inte om något alls, tiden har ingen empati, tiden rullar på som om ingenting har hänt. Innan big bang fanns ingen tid, tiden kom med big bang, innan fanns ingen tid, då fanns bara inget, hur såg det ut når ingenting fanns och tiden heller inte fanns?

Tiden är viktig, tiden är inte bara när solen går upp och ner, tiden styr våra liv och vi låter den styra oss. Tiden stressar oss, den bryr sig inte, regn, snö, vinter sommar, tiden bara går sin egen väg, den bryr sig inte om årstider, den bara finns där och stressar oss på ett eller annat sätt eller vi låter den stressa oss. Tiden anpassar sig inte efter oss, vi måste respektera tiden, vi måste lära oss att leve med tiden och inte mot tiden. Det går inte riktigt att leva i nuet, nuet är redan passerad.

Tiden går långsammare ju snabbare vi rör oss för att stanna av helt vid ljusets hastighet, jag förstår inte riktigt varför och hur. Vi kontrollerar inte tiden, vi kanske kan manipulera tiden, men vi kan aldrig kontrollera tiden. Vi kan ta oss in i framtiden om vi bara kan åka nästan lika snabbt som ljuset, ljusets hastighet som är det snabbaste vi känner till idag. Vi kan då ta oss in i framtiden, kanske några hundra tals år in i framtiden eller varför inte ett par tusen år. Hur ser det ut då?

Om jag med mina egna ögon och sinnen kunde jämföra och se med mina två tusen åriga ögon hur jag lever idag, ville jag skratta, ville jag bli bedrövad?  – eller kanske finns inget mänskligt liv på jorden om ett par tusen år, planeten är kanske livlös, vi tog kanske slut på allt liv? – Nej, jag lär nog aldrig få veta hur det gick och det är kanske här meningen med mitt liv dyker upp. Vad är meningen med livet, varför är jag här och vilket uppdrag har jag? Vilket ansvar har jag?

Meningen med mitt liv är nog att göra det bästa ut av det liv jag har, meningen med mitt liv är att leva här och nu, ta vara på de möjligheter jag har, tar och får, hjälpa de som inte har det så bra som jag. Livet är slumpmässigt, några blir sjuka andra inte och att lämna mitt liv i någon annans hand, har aldrig varit min stil, att lämna min framtid i någon Gud’s hand har aldrig varit min stil, mitt liv är inte förutbestämd, mitt liv kan bara jag själv göra något åt, jag kan drabbas av mycket annat, jag kan drabbas av sjukdom och annat, men jag blir förolämpad när någon säger till mig att det var förutbestämd och att jag skall lita på någon GUD som skall leda mig vidare. Det var förutbestämd och meningen att du skulle bli sjuk?

Meningen med mitt liv är även att jag skall försöka göra världen bättre och lämna världen i lite bättre skick än då jag föddes. Det sistnämnda kan jag nog inte lyckas med, jag kan inte lämna detta liv och säga till mig själv att jag har bidraget till att världen har blivit bättre. Vi har snart förbrukat de naturresurser som finns, vi har förorenad och även om vi vet, så fortsätter vi i samma takt, någon annan bör ta ett större ansvar, jag måste ju kunna leva, jo, vi alla måste ju kunna leva, men vi måste sänka kraven, vi måste sänka lyxen en aningen, lyx konsumtionen kan krympa avsevärd och de som inget har måste få leve ett bättre och rikare liv.

Men vi vill inte. Jo, jag har stor skuld i det hela, jag lever över mina tillgångar vad natur och miljö avser, jag bryr mig inte, om jag så hade gjort, hade jag väl ändrat på min livsstil, men jag gör det inte nämnvärd. Jag borde skämmas och det gör jag stundtals.

Men vad hjälper det att skämmas, vad vill mina medmänniskor säga om mig om hundra år, jo, att jag skämdes för att jag gjorde vad jag gjorde, jag brydde mig inte, men jag skämdes? De vill kanske tycka att jag var en stor skit som inte gjorde något, jag som visste vad jag borde göra. Jag kan inte påverka så mycket, men jag kan välja att vara med eller inte, jag kan påverka min egen livsstil, jag kan tänka och leva mera miljömässigt än vad jag gör. Det handlar inte bara om klimat hot eller inte, det handlar om luften jag inandas, naturen, haven, livet.

Meningen med mitt liv är inte andligt, det är mänskligt, konkret och humant, jag vill bidra till att livet blir mera humant, men jag lyckas inte, men det betyder inte att det likaväl är meningen med mitt liv. Jag har inga idoler, jag ser inte upp till någon kändis, jag lyssnar inte på någon guru med rikedom, pengar, makt och annan materiell rikedom. De tillför mig ingenting, den rikes ord betyder inte mer för mitt intellekt än den som inget har, som för min del har mer att dela med sig än den rika. Ja, den som inget har, är nog på något vis rikare.

Jag tänker på mina mor- och farföräldrar, de hade det knapert jämfört med mig, de fick kämpa för överlevnad under perioder, de upplevde krig och med den fattigdom och sorg, de delade med sig och mottog hjälp, de såg annorlunda på livet än vad jag gör idag, de var ödmjukare till livet och de fick aldrig uppleva denna lyx boom jag ser här idag. Men jag är nog inte lyckligare än vad de var. Jag minns dem och jag skulle vilja fråga dem om mycket, alla dessa frågor jag inte ställde medan de levde. Jag förstår ju så mycket mer idag. Jag skulle nog ställa de för mig idag rätta frågorna.

Jag är ödmjuk i den värld jag lever, jag tänker ofta på meningen med mitt liv, jag har kommet underfund med det och jag har förlikad mig med det och det ger mitt liv mera kraft, styrka och inspiration. Livet fick en mening, inte just idag, jag förlikade mig med meningen med mitt liv för en del år sedan. Jag är glad för det. Hur kom jag fram till det? – jag vet inte – många och långa promenader och funderingar eller kanske något annat?

Jag fortsätter nu min tidsresa in i framtiden, jag kan luta mig tillbaka och bara låta tiden gå och jag kommer långsamt och säkert in i framtiden, sekund för sekund, timme för timme, dag för dag. Jag kan påverka min egen tidsresa, jag kan inte kontrollera den fullt ut, många hinder lär dyka upp, mycket skall jag nog korrigera, mycket hjälp skall jag behöva och mycket hjälp skall jag ge, vi skall hjälpa varandra Du och Jag.

Tiden fortsätter i jämn fart utan vår påverkan.