Julen

Julen är snart här, julen som så många ser fram emot, julen sprider glädje och den sprider vemod och sorg. Många tänker på nära och kära som inte är med oss längre, många ser julen som ett ljusglimt i en annars så svår vardag. Julen är en rogivande storhelg, nära och kära möts efter en stressig höst, mycket skall hinnas med, många är utmattade redan innan julen efter alla förberedelser. Julen är barnens högtid – julen är även de vuxnas högtid. Julen finns både för de troende och de icke troende. Vi alla kan träffas och njuta av god mat och trevligt umgänge.

Många åker bort till varmare breddgrader, andra stannar hemma, andra besöker släkt och vänner. Julen blir en fridens helg, ett enad väst ställer sina bombplan på marken – några dagar –  de lidande får ett extra andetag. Det kristna budskapet är viktigt för många denna helg, för andra blir det bara en extra ledighet, men gemensamt för alla blir friden och gemenskapen. Vem kan väl ha synpunkter på det?

Vi blir snällare till jul, vi blir givmildare till jul, många tiggarbrev dumpar ner i brevlådan, alla vet att vårt dåliga samvete kommer fram så här nära julen, vi skall ge en slant hit och en slant dit, nu kan vi även swisha. Handlarna vet också att utnyttja julen, min ICA handlare vet redan vad jag behöver, ju fler och dyrare gåvor till barnen, ju mera älskar vi våra barn, pris och volym spelar in, barnen skall jämföra sina klappar med andra barns klappar, ingen vill ju ha de billiga mjuka klapparna, vad skall kompisarna säga?

Sedan en liten tår när vi ser på teve om barnen som inget har, barnen som svälter, barnen som lever i krig, barnen som är svårt sjuka. Men det går fort över, vi måste kunna unna oss något, vi kan inte vara världens samvete, nej det kan vi inte. För många barn i världen skulle en helt vanlig tisdagskväll här hemma vara större än vår egen julafton.

Nej, jag vill inte ens försöka förstöra någon julstämning, varför skulle jag vilja det? Men jag kan inte bara få bort känslan som dyker upp inom mig, känslan av överkonsumtion och frosseri in absurdum, den självgoda kärleken till att detta är vad vi förtjänar. Vi äter oss inte bara mätta och belåtna, vi äter så mycket att vi nästan kräks.

Jag vill ha lite eftertanke även nu inför julen och inför det nya året. Jag glömmer så ofta, jag sopar en del under mattan, jag vill inte se eller höra, mitt lilla bidrag hjälper inte eller skall jag försöka betala mig bort från mitt lilla dåliga samvete. Jo, jag skall nog betala och hoppas att det hjälper. Det hjälper för stunden, jag får väl se hur mycket som blir över efter alla julklappar, mat, julbord, det lilla extra till jul och nyår.

Men det blir lite jobbigt nu med alla tiggarna som sitter utanför ICA , Konsum, de stora varuhusen, de kan väl åka hem i alla fall nu under julen så att de inte förstör min julshopping och julfrid och mitt dåliga samvete. Det finns ju så många andra här i Sverige som behöver hjälp, vi skall hjälpa dem först, men jag har inga pengar över att ge dem en slant heller, Calles nya laptop eller telefon kostar nästan 5000 kronor.

Nej, jag är inte sarkastisk, jag är inte negativ och jag är tyvärr heller inte bortom sanningen. Argumenten både hör och läser jag om dagligen.

Jag vill ändå ha denna eftertanke, jag vill påminna mig själv om det övermodiga och det sinnessjuka frosseri nu inför julen.

Men vem bryr sig väl om vad jag tycker och tänker?