Lilian Anita Lauritzen
Min kära älskade Anita,
Du kämpade länge min kära Anita. Du kämpade längre än de flesta andra och ingen kan nog riktigt förstå hur du klarade av din kamp mot cancer och annan sjukdom. Du älskade livet även om dina sista år blev allt annat än vad du hade drömt om. Ingen hade väl anat och trott att det skulle bli så här. Du hade en livskraft och ett mod som ingen annan.
I dag tar vi avsked med dig på din sista resa, en resa mot det okända och jag vet att du har med dig en del av mig och dina nära och kära inom dig. En stor del av dig finns kvar här inom mig och inom dina kära.
Saknaden är stor och jag vet inte riktigt hur jag skall få vardagen att fungera utan dig.
Det är tomt i stolen bredvid mig framför teven och sängen har jag gjort i ordning som om du var kvar här hos mig. Jag vilar en stund mitt på dagen som vi så ofta gjorde och jag ligger i din säng och jag kan känna din närvaro och din värme. Det känns rogivande i dessa tunga sorgens dagar.
Jag hittar ingen ro i övrigt, alla rutiner förändrades över natten. Vi hade ju inrättat våra liv med de förutsättningar vi hade. Vi hittade de små glädjeämnen, det fanns många av dem varje dag.
Vi var vuxna och mogna då vi träffades för 19 år sedan. Du kom in i mitt liv som en stormvind och jag kände mig både trygg och lycklig i din närvaro. Vi båda älskade att resa och vi gjorde många resor inom Europa och till fjärran länder som Thailand och Hawaii. Vår bröllopsresa gick till Hawaii.
Thailand blev favorit resemålet. Vi åkte dit ofta och fick många goda vänner där. Du älskade att flyga och du höll mig alltid i handen under starten och jag viskade alltid till dig – vad fort han kör- du kramade min hand och tyckte likadan. Flygresan blev alltid en höjdpunkt, vi hade liggstolar och jag såg hur du njut och kunde lägga alla sjukdomar och besvär bakom dig. Jag njöt med och vi kände en lycka som vi alltid hade med oss i livet.
Solen gav oss styrka och livsmod.
Men livet ville annorlunda. De sista 5-6 åren orkade du inte längre, orken fanns inte längre kvar och efter 2011 blev det inga flera resor. Lungcancern tog över hösten 2013 och vi inrättade våra liv efter det. Det fanns fortfarande mycket glädje kvar och du gav aldrig upp, du var alltid glad och positiv och du beklagade dig aldrig. Du krävde inte mycket och var alltid så glad och tacksam för det lilla jag kunde göra för dig. Vi fick mycket fin hjälp och du sa många gånger att det är som att åka första klass.
Du är den vackraste kvinnan i mitt liv, jag älskade dig från allra första stund, du var lite svår flörtat de första dagarna, men efter vår lilla kärleksresa till London släppte allt. Du var den enda jag ville ha och det tog inte många månader innan vi ingick äktenskap.
Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta, min älskade Anita, och jag skall minnas de fina, underbara stunder vi hade tillsammans. Jag vill även minnas de svåra stunder du hade, de blev ju en del av både ditt och mitt liv. Jag vill minnas hur du kämpade mot sjukdom och smärtor. Du hade alltid ett leende på dina läppar och i dina ögon. Du klagade aldrig och du är och förblir i all evighet min stora kärlek och vän.
Jag har aldrig älskad någon så djupt och innerligt så länge som jag har älskad dig Anita. Helt in i det sista kunde jag säga att jag älskar dig. Det värmde oerhörd mycket när du alltid svarade att du älskar mig.
Förälskelsen tar inte slut bara därför att du nu inte finns kvar hos mig. Du finns ju kvar inom mig på ett annorlunda sätt. Du fick en del av mig med dig på din sista resa.
Nu skall livet gå vidare, Anita, utan dig, utan din närhet som tidigare. Jag vet inte hur jag skall klara av det.
Dina barn, barnbarn och barnbarnsbarn, vi alla älskar dig så mycket och livet blir aldrig det samma utan dig.
Du är med mig för alltid min kära älskade Anita
Jag älskar dig
Jag funderar 