den goda Stunden

 

den goda Stunden

Sorgen är grym, sorgen är brutal och utan nåd, jag inväntar tiden då sorgen skall bedarra som vinden i stormen.

Hjälplöshet, tristess och nedstämdhet sänker sig som et tungt mörker över mina sinnen, jag vill söka något nytt där bortom horisonten, jag vill beskåda de stora oceaner där horisonten aldrig tar slut, jag vill segla därhän och bli uppslukad i den ändlösa evighet, jag vill segla in i det tidlösa.

 Jag söker kanske efter det som en gång var.

Vad vill du med mig – sorgen – varför använda mig i ditt spel mellan himmel och helvete, mellan liv och död, mellan ”to be or not to be” ? Vad vill du med mig – du – som ser min förtvivlan och min saknad, hjälp mig ut ur mina tynande sinnen, jag vill att sorgen bedarrar, jag vill att mitt inre skymtar ett ljus.

Vad sker i min kropp, i mitt hjärta – i min hjärna och vad sker i mina sinnen? Jag minns inte vem jag var, jag är inte den jag en gång var, jag kanske aldrig blir mig själv igen. Spegeln på väggen avspeglar enbart mitt yttre, inte ens det yttre känns bekant, något har skedd i min kropp, något har tagit kontroll över mina sinnen och mina känslor.

Jag känner inte igen mig själv

Saknaden är stor, jag kan ej beskriva, det är mycket jag inte kan anamma, jag är ju bara en enkel människa med alla de brister och fel, jag har även de möjligheter som alla de andra, jag söker inom mig själv, jag söker det vackra – det negativa har taget över – det är kanske sorgen och det mentala som styr mina sinnen, det en gång så positive inom mig trängs undan.

Jag kanske inte förtjänar något annat.

Tankarna – funderingar om livet och döden, jag kan ej släppa taget, livet kan tyckas skört och tidlöst, vad sker där bortom horisonten, vad kan jag se när jag väl har kommit därhän? Jag kanske seglar vidare till nästa horisont, jag vill leta efter den sista horisonten – den kanske inte finns – tänk om horisonten inte har ett slut.

Jag drömmer mig in ett moln full av lust och välbehag, lustans kraft, lustans befrielse, jag söker det tidlösa bortom förnuftets vyer, bortom sinnenas smaker och dofter – jag söker friden som ej beskådats, jag söker mig bortom himmel och helvete.

Nu vill jag minnas de goda stunder, de goda stunder som ej skall förträngas av de mörka, jag söker de goda minnen, jag vill utöka  mina bilder och minnen av livets lycka.

De goda stunder är alltjämt så goda, jag vill krama dessa stunder, jag vill ta dem med tillbaks till begynnelsen av mitt liv, jag vill bejaka det goda, jag vill bejaka längtan, jag vill söka lyckan och livets glädje, jag skall ej kalla det mitt nya liv, det blir början på något nytt, jag söker den goda stunden.

Inget märkvärdigt med det, inget nytt med det, jag tar inte med mig allt av det som har varit, jag tar enbart med mig den goda stunden.

Livet är minsann inte alltid en dans på rosor, livet är även allt jämt en dans på brännässla – det brinner som i ett helvetets inferno och jag vill stundtals härifrån.

Jag vill härifrån – men till vad?

Sorgen är även full av kärlek, kärleken till livet och den jag sörjer. Om sorgen inte finns kanske heller inte kärleken finns. Om kärleken till livet inte finns – vad är då kvar att leva för?

Jag söker den goda stunden