Det är nästan vindstilla denna kalla vinterdag i februari. Jag leder mina tankar bort från verkligheten och varför jag står här och nu. Jag blickar ut över Oslofjorden, Bastöya fångar mina ögon, likaså Östenskär några meter syd om denna så omtalade fängelseön. Utanför Slagentangen oljeraffineri ligger en oljetanker på re och väntar. Åsgårdstrand syns något till höger om där jag står. Det var just där Edward Munck målade sin berömda ”Skriet” och en del andra storslagna konstverk.
Mina tankar leds tillbaka till min barndoms uppväxt i Horten. Jag minns att jag på ängen bredvid plockade potatis på höstlovet. Jag var en duktig potatisplockare, sa bonden ofta till mig. Han arrenderade jorden på prästgården och odlade bland annat potatis. Borrestranden, ett stenkast nedanför, är en populär badplats på sommaren nu som då. Träden och några gravplatser från vikingatiden syns något till vänster om där jag står.
Jag hör prästen plötsligt säga ”av jord är du uppstånden och till jord skall du åter bli”. Jag blir åter närvarande. Mina syskon och jag samt två barnbarn har precis burit min pappas kista till sin sista vila här på Borre kyrkogård. Han somnade stilla och fridfullt in med närstående familj vid sin sida den 4 februari. Han skulle ha fylld 89 år i mars månad. Men livet ville annorlunda.
Det är en sorgens dag, men samtidigt lyser en fridens stämning här vid graven och över alla de som ville följa med på hans sista färd. Kylan är som bortflugen och jag känner plötsligt en inre värme. Min pappa sa alltid att han var nöjd med sitt liv och det han hade åstadkommet.
Han hade också många svåra och traumatiska upplevelser i sitt 89 åriga liv. Han var bara 10 år gammal då kriget bröt ut. Han fick tidigt lära sig att ta ett stort ansvar som den äldste sonen i en syskonflock på fyra. Hans pappa drabbades av tuberkulos strax efter kriget och var isolerad på ett sanatorium innan han avled bara 54 år gammal. Det var svåra år och han berättade ofta om livet under den tyska ockupationen och hur han som fjorton åring var i fullt arbete under tysk styre. Många mardrömmar som aldrig riktigt släppte taget.
Det var fattigt i Norge under krigsåren och tiden därefter och många familjer fick kämpa hårt för sin överlevnad.
Han träffade sin stora kärlek i livet, Marit Amalie, 1948 och de ingick äktenskap nyårsafton samma år och bare några månader senare föddes Anne Berit, det första barnet av fyra. Anne Berit och jag föddes båda i Larvik och efter flytten till Horten i 1958 kom ytterligare två grabbar, Trond och Thorbjörn.
Vi hade en sträng men rättvis pappa. Han var en rejäl människa med höga ideal. Familjen kom alltid först och vi fick tidigt lära oss vad som var rätt och fel. Vi hade många långa och intensiva diskussioner i köket. Han hade alltid ”rätt” och allt eftersom hade vi alla alltid ”rätt” i sak.
Det var viktigt att engagera sig i samhällsdebatten, man skulle följa med och ha en uppfattning och argumentera för sin sak. Han var en engagerad kommunpolitiker under lång tid och var ledare för Socialdemokraterna i Borre kommun. Han var en hängiven socialdemokrat genom hela sitt liv och vi alla bär nog många av hans tankar och ideal inom oss i våra egna liv.
Hans humor och slagfärdighet var vida känd och han skapade en positiv stämning och atmosfär i de sociala sammanhang han deltog. Han bjöd på sig själv och gjorde sig aldrig rolig på andras bekostnad. Han var påläst i sakfrågor och förväntade sig det samma av andra. Vi barn fick lära oss att inte bara ”tycka” ¨- vi skulle argumentera för vår sak och om allt var fel i samhället skulle vi engagera oss politisk och vara med att påverka samhällsutvecklingen. Inget samhällsproblem löses vid att bara tycka till om något.
Han var sin hustru Marit trogen ett helt liv. De skulle fira 70 års äktenskap den 31 december i år. Inte många förunnad att lyckats med det.
I dagarna tog vi avsked med dig. Kyrkan var så gott som fullsatt och många var de som ville hedra dig och följa dig till din sista vila. Vi vill sakna dig som en god far och minnas dig för den du var. Många goda skratt skall vi nog få i framtiden när vi tänker tillbaka på den tid då du var som mest aktiv i både arbete och fritid. Du hade alltid glimten i ögat. Mycket skall vi även ta med oss av din klokhet.
Tack och farväl
Jag funderar 