Lärdom

Men måtte vi även dra någon lärdom ut av allt detta vi nu upplever –  jag tänker inte så mycket på beredskapslager i krissituationer – men mera på hur vi människor lever, allt från djurmarknader, köttätande, klimat och allt vad det nu måtte vara. Om alla vore vegetarianer hade vi inte haft denna kris, säger någon expert i frågan. 

Många tycker tyvärr att om vi flyger mera, kör mera bil, äter mera kött etc blir alt bra, vi måste tänka på arbetstillfällen – samtidigt blir klimatet allt sämre,  virus epidemier spås öka i antal. 

Men kommer vi att dra lärdom av detta? – på kort sikt ja  –  på lång sikt nej – hoppas jag har fel – efter ett tag går det över i glömskan och vi kommer att fortsätta som om ingenting har hänt. Vi människor glömmer fort, vi är duktiga på att förtränga det obehagliga, och inte skall väl jag behöva ändra mitt eget beteende och sättet att leva när ingen annan gör det, vi måste tänka på arbetstillfällen och kritiserar samtidigt myndigheter, regering och riksdag för att de inte gör tillräckligt eller gör fel saker eller så tycker vi att allt är bra som det är.

Jag har svårt att vara väldigt optimistisk i dessa dagar, vi lyssnar inte på forskare och experter inom de olika områden, vi lyssnar först när det är alldeles för sent och då lägger vi  skulden på någon annan.  Politiker som vill ta krafttag mot dålig miljö, klimat,  föroreningar, köttätande hånas i de sociala medier, det är näst intill politisk självmord idag att ha klimatet högst på dagordningen.

Men nu var det inte klimatet jag villa fundera som mest över, jag tycker bara att allt hänger ihop, det går inte att utesluta det ena eller det andra. Vi måsta ta ett personligt ansvar oavsett vad det handlar om. Det gör vi inte! Vi måste göra lite mindre av det mesta, minska lite av allt detta vi absolut inte måste ha eller göra. 

Jag uppmärksammar att många idag är stolta över sitt land, många är stolta över att de bor i Sverige och det glädjer mig att läsa, sammanhållningen är mer påtaglig än på länge, något positivt kommer sannolikt ut av denna kris.

Början på veckan var lovande, bara ett tjugotal nya dödsfåll i söndags – vilket läskigt ord ”bara” ett tjugotal nya döda – det beskriver väl det hemska i situationen vi befinner oss i.

Men ack vad jag bedrog mig, måndag klockan 14 rapporterades 73 nya dödsfall det senaste dygnet, jag som plötsligt såg ett litet ljusglimt längst in i den annars så kolsvarta tunneln. Jag skall inte ropa hurra för tidigt även om jag försöker hitta något ljusglimt runt omkring mig. Jag vill inte sluta vara optimist.

Vi hade iallafall tur med vädret idag, en vacker vårdag med 15 grader varmt och en klarblå himmel, nästan så att jag fick vårkänslor ute på min promenad, inte så att det pirrade i min kropp, men någon känsla fick jag nog. Tycker mig även observera att många av de som var ute idag så lite gladare ut än tidigare –  jo, det var nog så. Det skall så lite till för att lysa upp  i tillvaron i dessa annars så dystra tider.

Men mycket av optimismen försvann genom nyhetsrapporteringen senare på kvällen, svt reporter ute på stan och rapporterade vad jag själv upplever, folk bryr sig inte, de håller inte avstånd, uteserveringar fullpackad med människor utan social distans, folk i alla åldrar, ungdomar och 70+ are som är odödliga. Oansvarigt kan tyckas.  Jag är rädd för att bli smittad, jag är snart 70 år och tillhör således en riskgrupp bara genom min ålder. Tråkigt om jag måste isolera mig totalt bara därför att folk inte visar hänsyn. Det skall ju så lite till, att hålla avstånd kan ju inte vara så svårt. 

Men när detta är sagt vill jag även poängtera att de allra flesta av oss tar detta på största allvar, de flesta av oss följer rekommendationerna från folkhälsomyndigheten och de styrande, det som rekommenderas har blivit en lag som följs av den stora majoriteten. 

Men nu vill jag inte längre fundera över socialt umgänge och avstånd, det hjälper mig inte speciellt mycket att sitta här hemma och gnälla över det. Jag börjar kanske bli en gnällig, gammal gubbe och vill inte gärna hamna i den kategorin. Dock kommer jag själv att hålla distans och avstånd där ute så gott det går. ”Skrattar lite självironisk åt mig själv”

Ny dag och friska tag imorgon. Morgondagen med den sedvanliga pensionärsrabatten på Ica och jakten på alla röda prislappar. Veckans höjdpunkt även nu i Corona tider.

Påsken är snart här. Jag har gjort min shoppingrunda, det blev gravad lax, matjessill och lite tilltugg. Nu har jag så det räcker en bra bit över påsk. Det blir en stillsam påsk här hemma med mina egna tankar om livet och funderingar om framtiden. Vad sker härnäst? Jag vet inte, jag vill försöka att inte tänka för mycket på det, jag har bara en djup och innerlig förhoppning om att detta virus snart skall tämjas, att vi snart skall kunna återgå till det normala med denna kris i åtanken och att vi trotts allt kan göra något åt det i framtiden. Jag vill tänka än mera på hur jag själv lever, vad jag själv kan göra, vad mina egna val i livet innebär. 

Vi förlitar oss på myndigheter, experter, vetenskapen att de  skall hjälpa oss ur denna kris – nya revolutionerande mediciner, vacciner, utsläppsfria industrier etc. Vi förväntar oss att forskare skall komma med lösningar på det mesta. Vi tror på vetenskapen och forskningen. Men vi litar inte på samma forskare som förvarnar oss om både klimat, epidemier eller andra katastrofer. Måste vi alltid vänta tills det är för sent? 

Vi har bara denna ena planet att tillgå, vi delar den med alla andra och mina val kan kanske göra en liten skillnad – det är mycket jag inte vill vara delaktig i. Jag gör mina val och det gör alla de andra också – på gott och på ont.

Mina tankar går åter igen till alla dessa människor som nu skall jobba under hela påsken och göra allt vad de bara mäktar för att rädda liv, hjälpa och trösta, alla dessa som nu kämpar mot döden, alla som måste leva i sorgen efter att ha förlorat en anhörig, en vän.

Sedan i söndags har ytterliga flera hundra personer avlidit i Sverige – totalt i Sverige 792 –  totalt för resten av världen dryga 80.000 – idag är det skärtorsdag.

Må så gott alla och ta väl hand varandra

Glad Påsk 

i slutändan handlar det om ett personligt ansvar och egna val

jag stannar kvar här i mitt eget bo och kan inget annat – jag längtar bort

.