Musiken

Jag lyssnar mycket och ofta på musik. Musik gör mig glad, men lika ofta nedstämd – jag kan deppa ner mig ordentlig efter ett tag med min speciella musik. Nåja, den är kanske inte så speciell, men den är viktig för min egen del. Jag tar stundtals till tårarna efter ett tag och jag får skärpa till mig för att uthärda kvällen efter att ha lyssnat på mina favoritlåtar. Musiken gör något med mig som jag inte riktigt kan förklara – och det är heller inte så viktigt för mig att ens försöka förklara eller komma underfund med orsaken. 

Huvudsaken är att den förändrar mig för stunden och ger mig kraft och mod att komma vidare i livet, även om den gör mig ledsen och nedstämd många gånger. Några minnen dyker upp från det undermedvetna och river tag i mig, men mestadels gör det mig nedstämd på ett positivt sätt om det nu går att uttrycka sig på det viset. 

Musiken är ju väldig personligt, vi alla har olik smak för musikval. Det som är rätt för mig, bör inte vara rätt för någon annan. Jag låter bli att dela upp min musik i bra eller dålig musik – den skall påverka mig mentalt med eller utan text och ofta är det den enklaste formen av musik som påverkar mig som mest, musik som proffsen vill kalla dålig musikalisk kvalitet. Kan hålla med om det, men jag försöker hålla isär vad jag tycker om och vad som är kvalitet. Musiken är för mig en känsla, en känsla för kropp och själ. 

Vad är meningen med musik?

Ofta drar jag mig dock till klassiska genren av musik och kan njuta av denna kvalitet.

Jag har aldrig musik i mina öron när jag är ute på mina promenader och joggingrundor, det är för riskabelt, jag vill se och höra min omgivning. Jag vill inte överrumplas av en bil eller cyklist jag inte hörde eller såg komma.  Så var fallet för en del år sedan – jag har kvar denna otäcka känslan nu många år senare, det var nära på att jag blev påkörd av en bil som kom i full fart och det var inte pga mig att jag klarade mig – bilen vek undan i sista sekund och jag sto kvar näst intill chockerad efter denna nästan olyckan.

Jag varken såg eller hörde och gick på rött.

Sedan den dagen har jag aldrig hörlurar med musik med mig när jag är utomhus. Men jag ser alltför ofta folk som joggar eller promenerar helt uppslupen av sin musik, de ser inte eller hör inget i sin omgivning och de blir automatisk en fara för sig själva, för andra och trafiksäkerheten är i fara. 

Men inte så mycket jag kan göra åt den saken.

Jag får försöka koncentrera mig på det som jag kan påverka, och det är mitt eget beteende. 

Tisdagar har blivit min shoppingdag och 5% rabatt på Ica för pensionärer hägrar.  Jag gör mina inköp för en vecka framöver. Försöker vara ute så tidigt som möjligt på morgonen i dessa coronatider, inte så värst mycket folk ute tidigt på en vanlig tisdag morgon. Tyvärr blir det även en dag med frosseri och dåligt omdöme beträffande sötsaker. Mitt eget beteende och mina föresatser om ett nyttigt, näringsrikt och varierat kosthåll är som bortblåst på tisdagar, inte alla tisdagar, men alldeles för många ändå. Har ofta ett starkt söt och sockerbegär i kroppen, eller skall jag säga i skallen, för den styr ju det mesta av mitt beteende. 

Här om dagen köpte jag en stor glass, 0,75 liter och en stor Aladdin chokladask. Meningen var således att jag skulle spara i några dagar. Men ack nej, så blev det inte, först gick glassen åt och senare på dagen och kvällen gick chokladasken åt. Både glass och choklad skrek åt mig hela dagen lång att den ville konsumeras så fort som möjligt. Kom och ät mig! Jag mår inte bra i kylen! Jag gav efter.

Karaktärsstyrkan var som bortblåst. Först fick jag dåligt samvete som sedan övergick i uppblåst mage som sedan övergick i ett väl behövande toa besök senare på kvällen. 

Magen och kroppen arbetade hårt under hela natten, jag sov dåligt och vågen visade plus ett kilo nästa morgon. 

Det blev några kilometer extra ute på min promenad och joggingrunda dagen därpå och i vanlig ordning tänkte jag att glassen och chokladen inte var värt besväret och njutningen. Nu är det bara att invänta samma procedur till nästa gång….. jag lär mig nog inte med det första.

Nåväl så farligt är det kanske inte. Man måste ju unna sig något eller lite extra här i livet, säger somliga – problemet är nog snarare tvärtom att jag kanske unnar mig det mesta och lever i sus och dus hela året om. Jag jämför mig med många andra i andra delar av världen. Men så får man inte göra enligt många, men jag gör det ändå. Eller kanske just därför. 

Är lycklig lottat att få leva här som jag gör. Har därför heller inte så svårt att hjälpa andra som vill komma hit i flykt från krig och eller fattigdom, människor som flyr från svält och klimatförändring.

Men tillbaka till musiken. Den gör mig självklart inte bara nedstämd, den gör mig oftast glad och positiv. Den berikar mig och påverkar min sinnesstämning i hög grad. Det beror lite på vilken typ av musik jag väljer och på vilket humör jag är på medan jag lyssnar. Jag väljer oftast musik efter mitt humör och dagsform.

Klassisk musik är nog  den musik som berikar mig som mest även om jag många gånger kan tycka den är för komplicerad att förstå. Beundrar hur dessa musiker hanterar sina instrument och hur operasångare kontrollerar sina röster. Jag får ofta gåshud när jag lyssnar och blir mäktig imponerad. Klassisk musik ger mig ofta den sinnesro jag eftersträvar, den får mig att samla mina tankar och se positivt på framtiden. Det blir som en rogivande meditation där jag kan leva bara här och nu utan att störas av negativa tankar och impulser. Det här är livet, tänker jag. Det är såhär jag vill må hela tiden. Och visst mår jag bättre efter någon timme med denna underbara musik.

Sinnesro är kanske det vi människor behöver som mest av just nu, lägga stress och negativa  tankar bakom sig, bejaka sig själv och kunna se sig själv i spegeln och säga att jag gör mitt bästa, att kunna förstå andra människor som inte har det lika bra som oss, att ingen kommer till Sverige bara därför att de tycker det är roligt, att kunna förstå och acceptera att nutidens immigranter bara gör vad våra förfäder gjorde för hundra år sedan när de lämnade sitt fosterland för att söka söka lyckan i Amerika, det förlovade land, de flydde inte alltid från krig, men än oftare från den tidens ojämställda översittarsamhället i Sverige där fattigfolk inte var ett skit värt. 

Jag får oftast positiva vibbar när jag lyssnar på musik – musiken förenar  människor – jag får nya perspektiv på livet, jag kan lättare förstå och acceptera att vi alla är olika i båda tänk och utseende – vi alla bär på en resväska fylld med kultur och fördomar om allt och alla. Det är inte alltid lätt att möta och förstå nya kulturer och att lära känna helt nya främmande människor i ett nytt och fjärran land.

Nu när julen närmar sig blir vi oftast mera toleranta och våra sinnen öppnar sig, vi tänker mera på våra medmänniskor, vi räcker ut en hjälpande hand till människor i nöd och ger en slant till en tiggare och svarar på några av alla dessa tiggarbrev som dumpar ner i postlådan från olika organisationer runt om i landet. De vet att utnyttja våran dåliga samvete eller vad det nu kan vara och bero på. Vi blir mera givarbenägna under denna tid på året.

Mörkret sänker sig nu över Årsta samtidigt som ljusen tänds i varje hem och fönster och lyser upp tillvaron – julmusiken tas fram, glögg och julöl, god mat och våra liv får nytt bränsle inför en lång vinter vi har framför oss. Men efter mörkret kommer ljuset och solen och nytt liv skall spira. 

Åter igen skickar jag en tanke till alla corona drabbade och till alla som lider av en sjukdom, cancer, alla som har förlorat en när och kär, alla som kämpar i det tysta, alla som aldrig ger upp, alla som till slut inte klarar längre och som mot sin vilja slutligen släpper taget.

tillsammans är det mycket vi kan göra – låt musiken göra oss till bättre människor