Tråkigt

Det är helt OK att ha det lite tråkigt. Ingen dör av det,  desto flera insjuknar och dör av det motsatte. I dessa corona tider hör jag ständigt att man måste få roa sig samtidigt som anställda inom vård och omsorg jobbar och sliter hårt dygnet runt för att både vårda och att rädda liv – 12 timmars arbetspass pass och indraget ledighet inte ovanligt och sedan har en del mage att beklagar sig över några restriktioner i sitt dagliga liv. De flesta förstår och accepterar, somliga struntar i det mesta. Kan inte nog betona hur vårdslöst en del beter sig. Inte mycket som tyder på att vi lever mitt i en pandemi när jag är ute på mina dagliga promenader – ej heller när jag gör mitt inköp på Ica tidigt på morgonen en dag i veckan. Detta med avstånd och hänsynstagande  finns inte på agendan för en stor del människor. 

Kan inte riktigt förstå de som reser till fjällen på sportlovet där de utsätter både sig själva och andra för smittorisk och sedan eventuellt belastar vården helt i onödan. Ser bilder från skidorter där pandemin verkar vara som helt bortblåst. Allt som inte är förbjudet är helt OK att göra-mentaliteten. Ansvarstagande och vanligt sunt folkvett duger inte längre.

Jag är inte alls förvånad över att vi har en stor smittspridning i samhället. Det beror inte på strategin, det beror på människors dåliga omdömen. 

Mycket skriverier om bra eller dålig strategi –  många specialister och framför allt självutnämnda specialister uttrycker sig dagligen om pandemi strategi. Vad är rätt strategi? Jag vet inte och detsamma gäller nog för de flesta av oss. Även specialister inom området har olika uppfattningar och syn på detta. Inte lätt att bli klok på vad som är rätt och vad som är fel. Det blir även lätt att politisera temat nu när det närmar sig val till riksdag. Inget specifikt för Sverige, samma politisering i de flesta  andra länder jag läser om. Politiken är tyvärr inte bättre än så och vi  hänger på, alla vi som vet bättre.

Men nej, jag hänger inte på, jag delar inte inlägg bara därför att det missgynnar motparten och vill heller inte vara delaktig med att ens kommentera. Sociala medier visar sig från sin allra värsta sida. 

Men mest irriterat blir jag nog när jag läser om svensk näringsliv och företag som både skriker efter bidrag och samtidigt delar ut miljarder i utdelning till sina aktieägare. Mycket kritik från näringslivet läser jag om att staten inte ger tillräckligt med ekonomisk stöd och bidrag i dessa svåra corona tider. Tystnaden desto mer iögonfallande när utdelningarna tar fart som om ingenting har hänt. Näringslivet kanske skall ta ett större ansvar nu i dåliga tider. Det skulle behövas en fond där företagen betalar en del av sitt överskott för att sedan fördelas till företag i kris under sämre tider – ett avdrag i procent på utdelningen. Men nej, nu skall staten träda in betala. Det finns tydligen tillräckligt med kapital i de stora företagen som skulle kunna rädda många mindre. Men nej, solidaritet med andra än sig själva och sina ägare finns inte. Staten och vi skattebetalare skall betala för kalaset i sämre tider och aktieägarna skall håva in i bättre tider – nu även i sämre tider med statlig stöd.

Det tycks vara helt i sin ordning och företrädare för näringslivet’s intresse organisationer menar att så skall det vara. Ingen inblandning i goda tider och full statlig stötte i dåliga tider – men dock helst utan motkrav.

Etik och Moral passar inte särskilt bra på den fronten.