Jag – en Underbar Människa

Jag har alltid haft svårt med religion. Jag har svårt med begreppet Gud, jag har svårt att kunna tro att Gud finns. Jag vet inte varifrån det kommer, ingen har egentligen påverkat mig till det ena eller det andra. Mina föräldrar har aldrig påstått sig veta, de har inte påverkat mig, jag vill säga att de kanske tror att det finns någon högre makt mellan jord och himmel.

Det är nog fel att säga att ingen har påverkat mig till det ena eller det andra. Jag växte upp i 50 och 60 talets Norge och blev självklart påverkat av samhället. Jag fick lära mig om Gud och religion, jag fick lära mig Fader Vår, jag fick lära mig psalmvers, jag blev döpt i Kyrkan och jag konfirmerades. Det var ingen i min vänkrets som ifrågasatte detta med Gud och kyrkan. Det fanns många religösa sekter i min hemby, Jehovas vittnen, pingstvänner, smiths vänner, ja, jag kommer inte i håg vilka de alla var.

Jag fick lära mig mycket i skolan, mycket fick jag lära mig bara därför att jag måste lära mig. Fader Vår, alla psalmvers, jag fick stå i giv akt vid min skolpilt och säga utantill och bli utskällt om jag inte kom i håg alla ord. Alla fick lära sig det. Ingen ifrågasatte det, jag fick lära mig mycket bara därför att det inte fanns andra alternativ, ungefär som att lär dig eller lämna, kanske inte fullt så illa, men i alla fall dåliga betyg i skolan om jag inte lärde mig dessa böner och psalmvers utantill. Det var almän utbildning. Så visst blev jag påverkat, ja, jag skulle väl kunna säga att jag blev påtvunget denna lärdom. Men jag ifrågasatte det inte, många kanske gjorde det, men inte jag och heller ingen jag kände. Jag lästa ju inte alla de större tidningarna från Oslo eller googlade på internet då jag var 8 – 10 år gammal. Internet fanns ju inte och de fria diskussioner vi har i dag fanns inte i min barndom.

Jag lärde mig om himmel och helvete, paradis eller ett evigt liv på ett annat varmt ställe. Det handlade inte så mycket om hur jag levde, det handlade om min tro på Gud eller inte. Jag kommer inte till himlen om jag inte tror på Gud och det kan ju även jag förstå. Nu vill jag väl kanske påstå att jag lever ett godare och mer moralisk liv än många religösa, men det räknades inte. Det var tron på Gud som räknades och det skulle även vara en tro på Gud genom rätt religion, det var den kristna Gud som räknades, inte den muslimska Gud eller andra religioners Gud. Det var visserligen samma Gud , men Gud hade tydligen bestämt sig för att utveckla olika religioner för att kunna närma sig denna samma Gud och där alla hade rätt.

Nej, det var inte lätt och det är fortfarande inte lätt att orientera sig om vad som är rätt i en värld där alla har rätt och alla andra har fel. Inte konstigt att jag blir en aningen konfunderad. Men jag måste inte förstå allt.

Jag vet inte när jag började ifrågasätta min eventuella Gudstro, jag har inget datum och år att redovisa, då eller då slutade jag att tro på Gud. Jag kommer inte ens ihåg att jag har deltaget i några djupare diskussioner under min ungdom om Gud finns eller inte. Det kanske bara smyger sig på som så mycket annat här i livet. Jag har ingen specifik vändpunkt att redovisa. Men ju äldre jag blir ju mera ifrågasätter jag allt, allt detta som bara fanns utan diskussioner eller ifrågasättande. Som pensionär får jag ju ännu mera tid över för att fundera över livet, mig själv och mycket, mycket annat. Men detta med att ifrågasätta Gud och religion kom lång tid innan jag pensionerade mig. Ja, jag menar pensionerade mig från det avlönade arbetslivet, annars är jag ju allt annat än pensionerat. Jag bara sysselsätter mig med andra och mera livsviktiga sysslor, som just detta med att fundera över livet, fundera över vad som är mer sannolikt än något annat, allt detta som jag inte gav mig tid till att fundera så mycket över när jag var ute i det andra arbetslivet. Nu får jag lön antingen jag presterar eller inte och så var det kanske även när jag var ute i arbetslivet. (hm..hm)

Jag vet inte varför religion tar upp så mycket tid av min tänkande vardag, varför jag engagerar mig så mycket mentalt i något som jag inte ens tror på. Jag borde heller fundera på allt detta som jag tror på och allt detta konkreta som trots allt finns runt omkring mig. Men jag gör inte det. Jag funderar mycket över det jag inte tror på och försöker övertyga mig själv om att det jag inte tror på är korrekt att inte tro på. Det verkar ju lite baklänges och ologiskt att fundera på allt det jag inte tror på.

Men religionen tar stor plats i samhället, Gud har en stor plats i världen antingen jag tror på Gud eller inte. Så det blir svårt för en tänkande människa att förneka att religionen finns. Den finns här och den har alltid funnits här i en eller annan form och därför blir det svårt för mig att inte engagera mina tankar och funderingar kring religionen.

Jag har fullständigt lämnat min barnatro, mina osäkra tankar kring Gud från min ungdom och stora delar av mitt vuxna liv ligger bakom mig. Jag har taget det stora klivet och kommet fram till att det inte finns någon Gud och att religion inte är min grej. Det betyder inte att jag förnekar andras rätt till att tro. Jag kan inte säga till mig själv att jag är 100% övertygat om att Gud inte finns, jag är bara kanske 98 % övertygat om att det finns ingen Gud. Det handlar inte om att jag vill gardera mig, men jag har lärt mig genom livets hårda skola att 100% övertygelse eller sanning om något finns inte. Det är jag däremot nästan 100% övertygat om. Jag är inte tvärsäker på något.

Nej, varför och när jag lämnade min Gudatro vet jag inte. En av orsakerna till att jag lämnade min tro är nog säkert att mycket av det som står i t.ex bibeln är fel, jag tänker på universums uppkomst, jag tänker på livets uppkomst på jorden, jag tänker på hur människan kom till, alla dessa mirakel och dumheter och mycket annat. Jag tänker även på alla dessa krig och elände som religionen har ställt till med, jag tänker på denna perfekta Gud som enligt min uppfattning var allt annat än perfekt, jag tänker på den grymma Gud i det gamla testamentet och den något mildare Gud i det nya testamentet, jag tänker på alla dessa människor som har fått betala med sina liv för att de inte trodde på rätt Gud eller anpassade sig till rätt religion, jag tänker på alla dessa människor som även idag år 20016 får genomleva det samma, jag tänker på alla dessa människor som fortfarande dödar med sin bibel, sin koran, sina heliga böcker i sin ena hand och dödar än mera med sin andra hand.

Jag tänker även på alla dessa människor som dagligen syndar, men som dagliga syndare vågar kasta den första stenen på en annan syndare eller låter någon annan göra det för sig.

Men jag funderar även mycket på mig själv, inte så mycket på varför jag är här, ej heller inte så mycket på meningen med mitt liv. Jag har hittat min väg och jag har förlikat mig med denna väg. Jag funderar mer på hur jag kom hit, inte på just akten som bevisligen mina föräldrar gjorde. Jag tänker på hur det var från början. Jag vet att mitt släkte inte bara plötsligt en dag fanns här på moder jord. Det var en början, en evolution som gjorde mig till den jag är i dag. – Den underbara människan – miljarder, hundramiljontals år tillbaka i tiden, detta lilla stoft, partikel, mineral eller vad det nu var som utvecklades, ingen människa från början, något annat, något mikro organiskt, mineraler, jag vet inte vad, något som blev något annat och sedan något annat och sedermera en levande varelse och sedan jag. Evolution.

Jag tillhör släktet Homo Sapiens som kom till Europa för ca 45.000 år tillbaka i tiden, mina förfäder som för ca 70.000 år tillbaka i tiden började den långa färden från det inre Afrika mot dagens tidsepok. Det finns spår av oss kanske 200.000 år tillbaka i Afrika. De mötte Neandertaler i Europa som hade bott här i hissnande 250.000 år innan och ingen vet med säkerhet varför de dog ut och varför just vi överlevde. Vi klarade av istiden för ca 20-25.ooo år sedan och det var också här omkring vi började omvandlas till den vita människan, d- vitamin som skyddade våra förfäder mot solen i Afrika, något skedde i våra kroppar, klimatet gjorde att vitheten tog över. Ingen vet säkert hur och varför, bara att det skedde. Isen som plötsligt började tina för ca 15-20.000 år sedan och fram till vår tid. Vår tidsepok som beräknas börja för ca 10.000 år sedan och borde vara i ytterligare ca 50.000 år om inte klimatförändringar vill något annat.

Jag vet också att 98% av alla arter på planeten har dött ut förr eller senare. Homo Sapiens blir säkert också en utdöende art förr eller senare. Jag vet inte, men vår planet jorden lär nog bestå med eller utan mig, Homo Sapiens, den underbara människan.

Hur lite jag egentligen vet, men ändå så lätt det är för min del att säga att detta inte är Guds verk. Nej, jag kan aldrig acceptera det, det är som att ta en genväg i kunskapens djungel och lura mig själv, ta en fel genväg som inte leder någonstans, bara till än mer av ovisshet och flera frågor.

Jag tror inte på någon Gud, än mindre på att religionen leder till något bra. Jag tror på en vetenskap som förr eller senare vill lösa eller ge svar på den stora gåtan eller i alla fall visa en sannolikhet om hur jag kom till. En vetenskap som visar att jorden kom till för ca 4.5 miljarder år sedan. En planet som utvecklades och förändrades under miljarder av år till dagens gröna planet som vi idag lever på och där vi kan följa spår av liv och grönska ca 500 miljoner år tillbaka. En planet som har utvecklats genom många olika faser i ett universum som bildades från ingenting 13.8 miljarder år sedan.

Jag vill fortsätta med min skepsis till religionen, jag vill förneka allt vad den står för. Jag blir än mera övertygat ju mera jag utforskar vad olika forskare och vetenskaps projekt kommer fram till. Det finns inget hokus pokus, mirakel eller andra konstigheter, det finns en hel del vi i dag inte riktigt förstår eller vet och det blir för enkelt att då bara säga att det är Guds verk. Att tro på en Gud känns för min del orimligt och omodernt utan verklighets förankring.

Hur kan jag tro på en bok som skrevs för ett par tusen år sedan, hur kan jag tro att boken skrevs av en Gud genom människan, hur kan jag tro på alla dessa berättelser och hur kan jag ens försöka leva enligt dessa dogmer och lagar som skrevs för ett par tusen år sedan?

Både bok och berättelser kom till under en tid full av vidskepelser, boken skrevs av lärda män till ett folk av analfabeter utan fri vilja, ett samhälle full av mirakel utan bevis eller någon som kunde bevittna. Mirakel för den fattiga analfabeten på den tiden.

Sanning, bedrägeri, försköning, övernaturligt, inget bevis, en tro utan bevis. Varför sker inga av dessa mirakel idag? Jo, många mirakel sker även i dag, idag är miraklet att någon blir frisk efter behandling på sjukhus, enligt många ett mirakel, inget mirakel att man blir sjuk och ej heller ett mirakel att man blir frisk.

Det är mycket jag inte förstår, jag måste inte förstå allt, mycket av det jag inte förstår idag kanske jag förstår i morgon, inget konstigt med det, allt jag inte förstår är Gud verk, allt det goda är Guds verk, allt det onda är djävulens verk. Nej, det är inte så. Det har aldrig varit så.

Jag vill se en skola utan religion, jag vill se en skola utan indoktrinering, en skola där barn skall lära sig om sanningen, en sanning om universum och hur universum kom till, hur livet och människan kom till, människan som har vandrat genom årtusenden från världsdel till världsdel, hur liv i någon form uppstod för några miljarder år tillbaka i tiden.

Jag är rädd att religionen skall återfå sitt fotfäste och makt i mitt land, många har kämpat för ett sekulärt samhälle, många har betalat med sina liv. Jag vill inte ha religiösa skolor som förvränger barns sinne, själ och huvud. Jag vill att barn skall lära sig om livet och sanningen om universum och hur det fungerar, barn skall inte lära sig att sina föräldrars religion är bättre än andra barns föräldrars religion. Religionsfrihet för religioner som inte ens kan respektera andra religioner? Jag behöver inga böneutrop eller kyrkklockor, jag behöver frihet från allt som heter religion.

Alla krig försvinner inte, men alla dessa krig mellan olika religiösa grupperingar kan elimineras och vi kan börja arbeta för en bättre värld och lära våra barn om det sanna livet, liv och kunskap, kärlek och inte mirakel och hokus pokus.

Jag påstår inte att allt det jag tänker är rätt och allt det du tänker är fel. Jag säger bara att Gud finns inte i min värld och att världen inte behöver någon religion. Du vill säga hur jag kan säga eller påstå det? – jag vill svara; hur kan du? – jag tar hjälp av vetenskap och forskning.

Det är min sanning och det är även många andras sanning. Vem vill väl bestrida sanningen? En sanning kan aldrig vara en tro, en tro är en tro och en tro skall inte styra mitt land eller något annat land. Jag vet inte alltid vad sanning är, klokhet, visdom, sunt förnuft.

Många flyr idag från krig och elände, många flyr enbart för att få ett bättre liv i en annan del av världen, många tar med sig sin religion som förmodligen är orsaken till att så många måste fly sitt land. På många sätt tar du med dig konflikten till mitt land. Du är välkommen enligt min uppfattning, hur kan jag inte välkomna dig som flyr för ditt liv, jag är inte rädd för dig. Jag är enbart rädd för din religion, jag är även rädd för mina förfäders religion. Jag är rädd för allt som kan bidra till att religionen skall styra mitt land. Jag hoppas du vill förstå detta och respekterar detta, men det gör du tyvärr inte alltid. Du vill ha dina egna lagar anpassade till din religion och det vill inte jag. Jag bryr mig inte så mycket om att du är muslim, kristen, buddhist, jude, sikh eller något annat. Jag är rädd för din tro, din intolerans och jag tycker mig ha fog för det.

Jag har många religiöse vänner, de flesta av mina vänner är kristna, muslimer, sikher, Jehovas vittnen, buddhister. Jag har aldrig haft problem med att umgås med mina vänner, jag gillar mina vänner. De flesta känner till mina ståndpunkter i frågan och vi kan umgås. Vi är vänner och det finns en respekt för varandra. Men jag vill fortfarande inte att deras religion skall styra mitt land, jag tycker fortfarande att de lever med en villfarelse.

Du skall behålla din tro, du skall leva enligt din tro, men du skall låta mig leva i ett gemensamt samhälle utan din tro. Och våra gemensamma lagar skall gälla även om din tro i vissa fall säger något annat.

Jag ställer mig inte bakom allt hån och förakt mot de som valt en annan väg än min väg. Jag har stor respekt för muslimer såväl som för kristna, men min respekt avtar om kravet är att jag skall anpassa mitt liv och mitt land till en tro jag inte tror på eller anpassa mitt demokratiska samhälle till din tro. Din tro är Din tro. Din tro är ingen bättre tro än någon annans tro, men den är heller ingen sämre tro än någon annans tro.

Jag tror på ett liv och ett samhälle och en värld utan Gud och religion, jag tror på sanningen, vetenskapen och forskningen, den oberoende forskningen utan påverkan av religion och Gud. Så på något vis har väl då även jag en tro, men en annan typ av tro byggd på vetenskap och forskning.

Detta fantastiska Universum, ett universum som ständigt utvecklas, sekund för sekund, allt detta som uppstod från kanske ingenting och som kanske en dag åter igen blir ingenting. Allt detta som uppstod med Big Bang kanske försvinner med ett Big Bang. Ingen vet, men något Guds verk är det inte.

All denna kunskap som finns om livet och om universum, all denna kunskap vi inte känner till om livet och om universum, jag kan bara ödmjukt säga:

Jag vet mindre och mindre om mer och mer.