Fakta – eller bara ett tyckande

Livet är inte allt det jag inte kan göra, livet är det jag gör, livet är heller inte allt detta jag inte hinner med, livet är det jag hinner med, jag grämer mig inte för allt jag inte kan göra, jag gläds över det jag kan göra, jag gläds och gör det jag kan, jag anpassar mig till vad jag kan göra och hinner med.

Hur annars kan jag leva ett vettigt liv?

Jag vet egentligen väldigt lite om livet och världen och jag känner en begränsning inom mig själv om allt jag skulle vilja skriva eller uttala mig om. Jag upptäcker snart att de flesta redan har tyckt till om vad jag skulle vilja tycka till om. Men varför skall jag tycke till om allt detta jag egentligen inte vet så mycket om?  – och dessutom vad vet jag om allt detta som andra tycker är rätt eller fel? – det är kanske därför ordet tycka kom till, ett bra ord för oss som inte vet, men ändå vill tycka till om något.

Jag funderar ofta i dessa banor, jag snappar upp en sanning eller två och undrar hur jag vet om detta är en sanning eller om det bara är en sanning av en person som tycker? – ju mera tvärsäkert inlägget är, ju mera sannolikt är innehållet, jag blir bara mer och mer osäker. Hur bildar jag mig min egen uppfattning och vad är egentligen min egen uppfattning? – vad bygger jag min egen uppfattning på? – sanning, fakta och i så fall vilken sanning och fakta? – varför måste jag i så fall tycka till överhuvudtaget om något när jag inte har hela underlaget eller fakta om det jag tycker till om? – jag kanske bara räknar med att du som läsare inte orkar ta reda på fakta och sedan blir det fakta som inte alls stämmer överens med det riktiga fakta. Ett tyckande blir plötsligt fakta.

Hur ofta hör jag om min arbetsplats, stora företag får ofta stor bevakning i pressen, jag läser mycket om min arbetsplats, jag känner oftast inte igen mig när jag läser om mig själv som arbetstagare på min arbetsplats, det är ofta mycket annat också som jag inte känner igen som det beskrivs i pressen. Vad är sanning, vad är påhitt och vad är bara ett annat sätt att se på min verklighet?

Det blir lätt för mig att ta ställning till vad som är rätt och vad som är fel på min arbetsplats.

Men allt det andra som också beskrivs av professionella journalister i dagspressen, hur sant är då det? – med tanke på allt som var fel när de beskrev min egen arbetsplats som jag trots allt kände till? – jag vet inte, men sannolikheten att mycket är fel borde vara rätt så stor, kanske inte direkt fel, kanske mera feltolkning eller missuppfattning eller tyckande eller något annat.

Då skall jag väl inte ens nämna allt jag läser i sociala medier, alla sanningar via delade länkar eller vad det nu kan vara. Försöker många gånger ta reda på upphovsmannen/kvinnan och blir ofta halvt chockerat vad jag läser eller från tidningar med ren rasistisk bakgrund. Men vi bryr oss som regel inte, vi tar det mesta som en sanning –  om det samtidigt stämmer ungefär med hur jag vill att det skall vara. Jag har inte tid att ta reda på hur det ligger till.

Jag har tid att ta reda på hur det ligger till och jag gör det många gånger och jag blir inte alltid lika övertygat.

Jag gillar sällan dessa länkar, jag har stort förtroende för många av mina fb vänner och jag läser några av dessa länkar, många länkar handlar om mina vänners stora passion, intresse, organisations tillhörighet och jag blir själv intresserat att läsa vidare, en ny sida av en vän jag inte kände till. Men jag blir även ofta förvånad och tänker att detta inte stämmer in på den person jag känner eller kanske bara trodde jag kände.

Svårhanterligt, jag måste ju acceptera att vi är olika och det gör jag, men jag blir ändå lite fundersam, jag är ju rätt ny här på fb och ju flera länkar jag läser ju mera lär jag även känna olika sidor av mina fb vänner. Jag läser också många roliga historier. Jag menar inte detta som någon kritik. Vi är olika och bra är det. Men några gånger funderar jag.

Jag var en stridbar ung man i min ungdom, säger mina föräldrar, jag hade många åsikter om mycket, jag fick lära mig att argumentera för min sak, några gånger var jag bra, men för det mesta var jag en katastrof, min pappa var en kommunalpolitiker i tillägg till sitt andra yrke, min mamma var också involverad och jag hade sällan hela bilden framför mig, såhär i efterhand undrar jag om jag hade någon bild överhuvudtaget, det var mycket tyckande om det mesta även om jag själv trodde att jag visste det mesta om det mesta.

Även jag blev både äldre och något klokare.

Mycket av detta hänger kvar hos mig nu på äldre dagar, jag har svårt att bara acceptera något bara därför att någon tycker eller skriver, jag har för många frågor som varför, hur, vem säger så, vart har du läst det, har du belägg för det? jag har så många frågor att jag nästan glömmer bort varför jag frågar om vad. Detta är förmodligen också en av orsakerna till att jag är lite skeptisk till alla dessa länkar som framför allt skall förmedla en politisk eller samhällelig åsikt om hur allt eller ingenting fungerar i ett samhälle. Jag fick alltid motfrågan hemma hur jag själv skulle agera och göra för att ändra på allt detta som var fel. Jag hade ju tyvärr inte så många bra förslag som höll i en diskussion, men jag fick lära mig att läsa på, ta fram fakta, kunskap, argumentera för min sak. Att hänvisa till en annan person dög inte. Frågan var alltid vad och hur jag ville agera och ändra och vad jag hade för argument och framför allt bli delaktig. Jag kan ju inte påstå att det var fel att tänka så, inte då och inte nu.

Det är ju inte så mycket jag kan skriva om, det jag vet mest om är väl mig själv, ingen känner mig så bra som jag, jag är ingen superspecialist på mig själv, men avsevärd mycket bättre än någon annan, jag lär mig fortfarande en hel del saker om mig själv varje dag, jag blir nog aldrig fullärd.

Det är förmodligen orsaken till att jag började fundera som jag gör, fundera över saker och ting som ofta handlar om mig själv och min vardag, ofta med några omskrivningar och andra tjuvknep, men jag kan ju inte skriva om allt detta som jag inte känner till. Jag räknar med att det förr eller senare tar slut och jag får väl studera och läsa mer om andra saker som intresserar mig så att jag inte glömmer bort denna härliga känslan jag får när jag skriver ner mina tankar.

Dessa tankar som är fakta för mig, aldrig tvärsäkra tankar eller fakta, men väl så bra som alla andra fakta jag läser. Jag tror inte längre på allt vad jag läser, jag börjar bli luttrad, jag läser om det dagliga livet till mina fb vänner, det berikar mig, sedan tar jag bort alla dessa faktabaserade länkar som inte betyder så mycket för mig längre, dessa länkar som vinklas för att locka fram något, ej heller alla dessa klichéer eller slagord eller vad det nu heter. Jag blir ingen bättre människa av det, jag lär mig heller inte något av det, det berikar mig inte. Det kan bero på mycket, min egen livssituation, att jag numera är pensionär, eller något annat.

Jag lär mig mer av dig och vad du upplever i din vardag, jag lär mig även av vad du skriver om dig själv, inte allt vad du skriver men mycket, ungefär som när du läser eller inte läser vad jag skriver. Jag njuter av dina livserfarenheter och vad du berättar om dig själv.

Det är min smak och min uppfattning, du har en annan.

Jag vill slå ett slag för det skrivna ordet, vi har alla en egen historia, vi har alla något att berätta, din historia är viktig för mig, den kan berika mig, så berätta gärna om detta och om dig själv, det som vi andra inte visste eller kände till. Jag vill läsa om dig, om vad du kan och vill, jag vill höra det direkt från dig. Jag vet att du har mycket att berätta.

Själv har jag också mycket mer att berätta. Jag berättar det inte i första hand till dig, det lättar mitt hjärta och mina tankar när jag skriver och när du läser, är det som att du sitter ner och lyssnar på mig, om vad jag har att berätta, du blir som en god lyssnare, du avbryter inte, du bara lyssnar. Du bli som en god vän.

En annan viktig faktor är att jag vill bevara något om mig av mig, jag spar på en hårddisk, jag vill kopiera och jag vill titta på vad jag skrev och vad jag trodde om livet när jag blir hundra år. Jag vill bli hundra år och jag vill jämföra mig med den jag var 35 år tidigare.

Men fakta är och förblir en viktig del, tyckandet kan och framför allt får inte bli fakta, det blir oftast fel fakta. Det blir för enkelt att beskriva fakta med sju, åtta ord eller genom ett slagord – fakta är viktigt och engagemang är viktigt, det är väldigt lite som bara blir, allt löser sig inte med tiden, någon måste lösa det. Ett tyckande löser sällan något.

Så jag återgår till fakta om mig själv, jag en självgod människa som aldrig tröttnar på mig själv, jag en självgod människa som förlitar sig mer på mig själv och samtidigt har en stor tro även på de självgoda som försöker göra denna lilla skillnad för att jag skall få en bättre tillvaro, jag en självgod människa som låter en annan självgod människa sköta allt detta jag inte själv vill sköta. De får ju trots allt betalt att sköta om mig. Vem skall jag då kritisera om jag själv skall ta del av detta ansvar?

Du är min vän även om du har fakta eller inte, du är min vän även om du lyssnar på mig eller inte, men jag tycker nog att vi generellt lyssnar för lite på varandra. Livets mening kan aldrig vara ett liv fullt med länkar med kommentaren, jag håller med, läs detta. Men visst finns där några poäng och lärdomar att hämta.

Vem lyssnar jag helst på? i första hand hand vill jag lyssna på dig.
– men det är min åsikt – och fakta om mig.