Hemma Bra

Borta bra men hemma bäst eller hur var det nu igen?

Eller kanske det var hemma bra men borta bäst?

Vet inte riktigt längre.

Nej, just nu är det nog hemma bra men borta bäst som gäller. Har svårt att finna mig tillrätta hemma nuförtiden. Efter tre månader i Thailand blev det inte bättre att stanna hemma. Svårt att komma hem till snödrivor och kyla efter ca 30 graders värme i Thailand.

Nej, det är ingen ny känsla detta med att jag mår bättre borta än hemma. Det har nog alltid varit såhär. Glädjen och spänningen med att åka bort och ångesten med att komma hem efter semester eller vad det nu kan ha varit. Men nu är det nog värre än förr. Men visst jag skall ge det en chans, det blir kanske bättre efter ett tag. Men å andra sidan skall det inte vara så, jag skall inte behöva vänja mig vid att vara hemma, man skall vänja sig till att vara borta. Men för mig är det tvärt om och så är det kanske även för många andra. Vad vet väl jag om det.

Sitter nu här hemma, fredag kväll, det är 5 grader kallt  utomhus och det är snö. Tydligen skall det komma mera snö. 

Men inte skulle jag tänka mig att flytta från “hemma” och flytta permanent till “borta”. Det är inte bättre borta på det sättet. Jag vill för alltid vara skriven hemma i Sverige och har inga som helst planer på att ändra på det. Men vad vet väl jag om framtiden. Det är känslan jag har idag.

Har varit hemma någon vecka och har fortfarande inte klarat av att packa upp. Det mesta är klart med mycket kvarstår.

Hittar inte den rätta känslan, motivationen och orken att ta det sista steget att packa upp resten. Men jag gör det nog i sinom tid, vad nu det innebär.

Vad gör att jag trivs så bra borta och vad gör att jag åker till samma plats år efter år? Det är nog inte så mycket destinationen eller platsen i sig själv. Det är förmodligen  människorna jag träffar, människor jag känt i åratal, människor jag kan kalla mina vänner. Vänner på nästan andra siden av jordklotet. Känslan av att bli igenkänt så långt hemifrån. Jag blir även rätt så bortskämd med att bo på hotell. Behöver inte tänka på städning och dylikt och frukost buffé serverat varje morgon. Vad mer kan jag begära? inte mycket.

Nåväl nog om det.

Åt helvete med de gånga åren –  inte så mycket positivt att redovisa även om det finns en del ljusglimt här och var. De senaste tre åren går nog till historien som tragiska för en stor del människor och det nya året verkar inte bli så mycket bättre. Nära och kära har lämnat oss, både genom naturlig död och genom sjukdom. Corona pandemin har satt sina spår.

Julen är passerat – nyårshelgen likaså – våren är på ingång och jag har blivit ett år äldre. Inte så att jag känner mig ett är äldre än förra januari, kan ej heller se i min spegel att så är fallet. Men min kalender säger att jag har fyllt mina 72 år. Spegeln på väggen kanske ljuger och spelar mig ett spratt, spegeln visar inte vad alla andra kan se och döljer kanske sanningen bara för mig. Det kan vara så.  Men jag gillar dessa vita livslögner, jag ser vad jag vill se och inget annat. Vilken lag säger att alla andra har rätt och jag har fel? Jag är inte äldre än vad jag vill vara och känner mig.

Nej, jag är inte åldersfixerat, jag känner mig egentligen väldigt ung i både kropp, själ och sinnen och kan inte helt riktigt förstå hur fort tiden har gått sedan jag fyllde 40 år – det är ungefär så jag känner mig idag – en ung man i början av 40 åren. 

Konstigt när jag sitter här för mig själv och funderar  –  tankar dyker upp, tankar som jag inte trodde fanns inom mig. Negativa och destruktiva tankar om livet just nu och framtiden och det som varit- vart tog drömmarna vägen?   Drömmarnas dröm om det ouppnåeliga – dagdrömmarna som förblev en hemlighet enbart synlig för mig själv – en hemlighet som inte delas med någon annan – annars är det ju ingen hemlighet – det ända sättet att bevara en hemlighet är förmodligen att inte dela den med någon annan. Inte så att jag bär på stora hemligheter, fast många av mina tankar och  funderingar håller jag gärna för mig själv. Inget märkligt med det.

Det är oroligt i världen just nu. Förmodligen inte värre än vad det alltid har varit, men kriget i Ukraina pågår på nära håll och det känns osäkrare än tidigare. Nato eller inte Nato, vad vet väl jag om det. Ingen idé att jag bara återger vad som vi alla kan läsa i tidningar och lyssna på i etern. Det blir säkert bara en dålig kopia av vad som tidigare har sagts. Svårt att bilda sig en egen uppfattning. Vi blir alla påverkade av vad alla andra tycker i frågan utan att veta vad som är sanning och vad som är propaganda för det ena eller det andra. Det är ju så vi styrs, det är så vi blir indoktrinerade utan att ens reflektera över varför vi har den ena eller andra uppfattning i olika frågor här i samhället. Mycket prat om hjärntvättning i olika andra länder. Men med handen på hjärtat – hur är det här hos oss – i den perfekta delen av världen med den perfekta demokratin – i den självgoda delen av världen – vi som alltid vet bäst – vi som alltid har rätt.

Det kanske inte är så mycket bättre här hos oss.

Jag skall nog bara blunda och tänka på det positiva i livet och även acceptera att när man blir äldre blir man mer och mer osynlig och om världen inte anpassar sig till mig och mina önskemål, skall jag anpassa mig till den. 

Om jag fick börja om i livet skulle jag vilja begå andra misstag än de jag redan har gjort – nya fräscha misstag – man måste förnya sig – misstag gör vi alla – missbedömningar gör vi alla – det handlar bara om att erkänna sina misstag om inte annat inför sig själv. Somliga anser att de inte hade något val när misstag begicks – men vad fel de tänker – vi har alla ett val – bra eller dåliga – men valet finns/fanns där.

Men i det stora och hela är jag nog alltid glad och positiv – förutom när jag inte är det förstås- jag tänker att stjärnor lyser inte utan mörker. 

Och mörker finns det gott om i mitt liv.