Att Våga Leva Efter En Förlust

Ny fortsättning på dagen och livet?

En ny början eller bara en fortsättning på livet efter några långa och tidvis plågsamma år. Mycket har förändrats på bara några få månader eller rättare sagt efter bara några få timmar. 

Jag var fast besluten att ingen ny kvinna skulle få ta del av mitt liv. Mitt liv var bara mitt eget och jag skulle leva som i yngre dagar. Nåväl, kanske inte riktigt så, men iallafall ensam och utan någon vid min sida. Åldern kan jag inte göra något åt, men levnadssättet kan jag själv påverka och ändra som jag själv vill till stora delar.

Jag har aldrig varit rädd för att vara för mig själv.

Mina bästa resor, om jag ser i backspegeln, har nog varit då  jag har rest för mig själv. Inte så att jag vantrivs med en resepartner, men allt har sina för-och nackdelar.

Men vad händer egentligen?

Men visst jag kände henne sedan tidigare  – genom hennes syster. Hon var alltid uppmärksam på mina inlägg på fb. Man lär sig mycket om en människa via sociala medier – vad de skriver, vad  de gillar och hur de uttrycker sig. Många är inte värda att ens försöka lära känna bättre och andra väcker ett visst intresse. Kan inte riktigt förklara vad som gjorde mig intresserad. Jag kanske bara ville lära känna en ny människa.

Jag har alltid känt mig både trygg och bekväm med hennes syster och make. De tog väl hand om mig efter min frus bortgång och tog mig med på ett antal utflykter när jag kom till Phuket. Strävsamma människor som arbetar hårt för att försörja sig själva och sin familj. Samma sak med systern som arbetar på ett hotell bara några kilometer från där jag själv bor när jag är i Phuket.

Plötsligt en dag sitter hon där i bilen – i baksätet där jag själv skulle sitta. Nja, kanske inte riktigt så. Jag hade tidigare önskad träffa henne med hjälp av Wan och jag visste att hon skulle vara med på denna utflykt. 

Vi skulle till Pang Nga provinsen –  en heldags utflykt till fastlandet en bit från Phuket. Wan och Note i framsätet och vi två i baksätet. Hon hälsade mig med världens största leende. Hon var mycket blyg och jag var nog inte så mycket bättre själv. Hennes enkelhet och blygsamhet tilltalade mig från första stunden. 

Jag, som inte var speciellt intresserat av att träffa någon ny tjej – jag, som hade lovat mig själv att nu fick det vara nog – jag – som var ensam och stark eller vad det nu heter.

Men jag kände något i kroppen jag inte hade känt på många, många år. Kan nog inte riktigt förklara vad och hur. Mina tankar började fantisera om båda det ena och det andra.

Vad händer?

Mycket händer. Dagen blir som en enda lång lyckorus. Lunch, fika, middag och mycket trevligt samvaro. Jag trivdes i hennes sällskap.  De olika sevärdheter i Phang Nga provinsen kom i skymundan. Det var plötsligt inte så viktigt.

Det blev en lång och händelserik dag och då jag klev ur bilen sent på kvällen var jag rätt så nöjd med livet. Såhär hade jag inte känt på åratal. Jag var även mentalt trött.

Undrar om det bir en fortsättning?

Många tankar snurrade runt i mitt huvud denna natt. Undrar om hon tänkte som jag? 

Jag tog modet till mig och skickade henne ett meddelande och fick genast ett svar.

Åkte till Singapore ett par dagar senare och stannade där i tre nätter.

Kontakten med henne blev mer och mer intensiv för varje dag som gick. Jag ville bara träffa henne igen –  bjuda ut henne på middag och lära känna henne bättre – men lättare sagt än gjort – ledighet under högsäsongen i Phuket kan vara svårt och i hennes fall var det ständigt personalbrist på hotellets restaurant och det kunde ta en månad innan en ledig dag beviljades.

Men allt går med en positiv inställning till livet och verkligheten och med en del trixande och god vilja fixade vi det på något sätt. 

…och här vi sitter nu tillsammans i Stockholm.

Livet är tidvis skört. Livet är inte längre enbart det som varit och ej heller det som komma skall i när framtid. livet är här och nu. Inte så att jag inte visste att så var fallet, men jag kunde tyvärr inte alltid leva enligt dessa enkla och kloka levnadsprinciper. Jag försökte och kämpade för att leva så, men lyckades bara sådär. Nu kanske det vänder.

Nej, jag har inte glömt mitt förflutna. Jag har inte förträngt eller glömt mitt tidigare liv med min avlidna fru, Anita. Hon finns här fortfarande, tryggt inom mig och hon har fortfarande en stor och speciell plats i mitt hjärta.

Men allt är annorlunda numera. Min nya kärlek har tagit en stor plats i mitt hjärta. Stundtals har jag dåligt samvete över att jag träffat en ny kärlek –  jo, jag vet, jag skall inte och får inte tänka så – men jag tänker så iallafall – rätt eller fel  – inget är rätt eller fel – det är bara tankar inom mig som dyker upp och som jag bearbetar dagligen. Kan inte riktigt riva mig loss. 

Jag är öppen och ärlig med min nya kärlek, Noy, eller skall jag säga Rattana som är hennes riktiga Thai namn. Men som de flesta i Thailand har hon ett smeknamn – Noy. Hon känner till allt om Anita både genom mig och hennes syster Wan som även hon kände Anita.

Lyckan finns alltid där- i skymundan – inte alltid synlig och tydlig – men den finns där i horisonten – bakom ett stängsel av känslor och mörker som bara jag själv kan öppna så att ljuset blir synlig. Söker jag mörker så finns det alltid där –  men samma sak gäller ljuset. 

Jag lät ljuset komma till mig. Jag lät livet och ljuset uppsöka mig och jag öppnade mitt sinne och hjärta och lät solen skina som aldrig förr.

Våga leva drömmen. Hitta tiden att leva. Ha tid att leva. Livet är som en spegelblank sommardag.

Mycket nytt har jag upplevt de senaste månader. Livet med Noy har varit händelserikt och jag trivs med att visa henne mitt eget liv här i Stockholm. Två resor till Norge och en till Bryssel har det blivit och det blir nästan som en ny upplevelse även för min egen del –  samma resa som förr, men med en ny kärlek. Jag gläds när jag ser Noy uppleva nya saker nästen varje dag här i Sverige.

Skillnaden mellan Sverige och Thailand är gigantisk. Mat – kultur – levnadssätt – dofter- ja, i stort sätt allt.

Språkbarriärer finns. Hennes engelska är bristfälligt och mina thai kunskaper är obefintlig. Med appar, messenger och kroppsspråk fungerar detta bra. Men vi förbättrar våran språkkunskaper dagligen. Spännande tider väntar. 

För Noy är det första gången utanför Thailand.

Det är otryggt i världen i dessa dagar. Mycket ondska härjar runt om och det påverkar mig i högsta grad. Svårt att bara likgiltig luta mig tillbaka och låtsas som att krig och elände inte finns. Men med Noy så lyser dagen och det mesta blir något enklare att hantera. 

Tvåsamheten har sina fördelar.

….som om jag inte visste det….

…och nu bär det åter mot Thailand efter 3 månader i Sverige.